Bön om ökad kunskap

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

Efter att den Upphöjde nämnt Sin vedergällande dom över Sina tjänare och Sin religiösa befallande dom, som Han uppenbarade i Sin Bok, och eftersom detta är verkningar av Hans herravälde, sade Han: ”Upphöjd är Gud” – det vill säga: Han är hög och upphöjd, och helig från varje brist och skada. ”Konungen” – kungamakten är Hans egenskap, och hela skapelsen är Hans egendom; kungens bestämmelser, både de förutbestämda och de religiösa, gäller över dem. ”Den sanne” – det vill säga: Hans existens, herravälde och fullkomlighet är sanna. Fullkomlighetens egenskaper tillkommer i egentlig mening endast Majestätets Herre.

Till dessa hör kungamakten. Om någon annan av skapelsen än Gud äger makt över vissa ting under någon tid, är den makten begränsad och förgänglig; den upphör. Men Herren förblir och upphör aldrig att vara den levande, den som upprätthåller allt, den majestätiske Konungen.

”Och hasta inte med Koranen innan dess uppenbarelse fullbordats för dig” – det vill säga: skynda dig inte att ta till dig Koranen medan Gabriel reciterar den för dig, utan vänta tills han har läst färdigt. När han är färdig, recitera den. Gud har nämligen garanterat att samla den i ditt bröst och att du ska kunna recitera den, såsom Han, den Upphöjde, säger: ”Rör inte din tunga med den för att skynda på den. Det är Vår sak att samla den och låta den reciteras.

När Vi reciterar den, följ då dess recitation. Därefter är det Vår sak att förklara den.” (75:16–19)

Eftersom hans, må Gud välsigna honom och ge honom frid, brådska att ta till sig uppenbarelsen och skynda sig att följa den visade hans fullkomliga kärlek till kunskap och hans starka iver efter den, befallde Gud, den Upphöjde, honom att be Honom om ökad kunskap. Kunskap är något gott, och en ökning av det goda är eftersträvansvärd. Den kommer från Gud, och vägen dit är ansträngning, längtan efter kunskap, bön till Gud, att söka Hans hjälp och att i varje stund vara i behov av Honom.

Denna ädla vers lär oss också hur man bör ta emot kunskap. Den som lyssnar till kunskap bör vara lugn och vänta tills den som dikterar eller undervisar har avslutat sitt sammanhängande tal. När läraren är färdig kan lyssnaren ställa sina frågor, om han har några. Han bör inte skynda sig att fråga och avbryta den som förmedlar kunskapen, eftersom det kan leda till att han går miste om den.

Även den som får en fråga bör lyssna noga till frågeställaren och förstå vad han menar innan han svarar; detta hjälper honom att ge ett riktigt svar.

Tafsir av imam Ibn Kathir

Hans ord: ”Och hasta inte med Koranen innan dess uppenbarelse fullbordats för dig” motsvarar Hans, den Upphöjdes, ord i suran ”Jag svär vid Uppståndelsens dag”: ”Rör inte din tunga med den för att skynda på den. Det är Vår sak att samla den och låta den reciteras. När Vi reciterar den, följ då dess recitation. Därefter är det Vår sak att förklara den.” (75:16–19)

Det är fastslaget i den autentiska hadithsamlingen från Ibn ʿAbbās att Guds Sändebud mötte svårigheter när han tog emot uppenbarelsen och brukade röra tungan. Då uppenbarade Gud denna vers. Det vill säga: när Gabriel kom till honom med uppenbarelsen brukade han, av stark iver att bevara Koranen, uttala varje vers samtidigt som Gabriel uttalade den. Gud, den Upphöjde, visade honom därför det som var lättare och mindre ansträngande för honom, så att det inte skulle bli en börda.

Han sade: ”Rör inte din tunga med den för att skynda på den. Det är Vår sak att samla den och låta den reciteras” – det vill säga: Vi ska samla den i ditt bröst, och sedan ska du recitera den för människorna utan att glömma något av den. ”När Vi reciterar den, följ då dess recitation. Därefter är det Vår sak att förklara den.”

Och i denna vers säger Han: ”Och hasta inte med Koranen innan dess uppenbarelse fullbordats för dig” – det vill säga: lyssna i stället. När ängeln har läst färdigt för dig, recitera den därefter. ”Och säg: Herre! Öka min kunskap” – det vill säga: öka min kunskap från Dig.

Ibn ʿUyayna, må Gud förbarma sig över honom, sade: ”Han, må Gud välsigna honom och ge honom frid, fortsatte att öka i kunskap ända tills Gud, den Mäktige och Majestätiske, tog honom till Sig.” Därför finns det en hadith: ”Gud fortsatte att sända uppenbarelse till Sin Sändebud, tills uppenbarelsen var som mest omfattande den dag då Guds Sändebud dog.”

Ibn Māja sade: Abū Bakr ibn Abī Shayba berättade för oss: ʿAbd Allāh ibn Numayr berättade för oss, från Mūsā ibn ʿUbayda, från Muḥammad ibn Thābit, från Abū Hurayra, må Gud vara nöjd med honom, som sade: Guds Sändebud brukade säga: ”Gud, låt mig ha nytta av det Du har lärt mig, lär mig det som gagnar mig och öka min kunskap. Lovprisad är Gud i alla lägen.” At-Tirmidhī återberättade den från Abū Kurayb, från ʿAbd Allāh ibn Numayr, med samma överföringskedja och sade: ”Den är ovanlig genom denna överföringskedja.”

Al-Bazzār återberättade den från ʿAmr ibn ʿAlī al-Fallās, från Abū ʿĀṣim, från Mūsā ibn ʿUbayda, med samma överföringskedja. I slutet lade han till: ”Och jag söker skydd hos Gud från Eldens folks tillstånd.” (Koranen 75:16–19; om kunskap.)

Tafsir al-Baghawi

”Upphöjd är Gud, Konungen, den sanne” – Gud är höjd över vad förnekare hävdar och över det som avgudadyrkarna säger.

”Och hasta inte med Koranen” – detta syftar på Profeten, må Gud välsigna honom och ge honom frid. När Gabriel kom till honom med Koranen brukade han skynda sig att recitera tillsammans med honom, innan Gabriel hade avslutat den recitation han skulle framföra, av rädsla för att den skulle undgå honom och att han skulle glömma den. Gud förbjöd honom detta och sade: ”Och hasta inte med Koranen” – det vill säga: hasta inte med att recitera den – ”innan dess uppenbarelse fullbordats för dig”, det vill säga innan Gabriel har avslutat förmedlingen.

Detta motsvarar Hans, den Upphöjdes, ord: ”Rör inte din tunga med den för att skynda på den.” (Sura al-Qiyāma, 75:16) Yaʿqūb reciterade ”Vi fullbordar” med bokstaven nūn, med fatḥa, och med ḍamma kasra och yāʾ fatḥa: ”uppenbarelsen” i ackusativ form.

Mujāhid och Qatāda sade: Innebörden är: recitera den inte för dina följeslagare och diktera den inte för dem förrän dess innebörd har blivit klar för dig.

”Och säg: Herre! Öka min kunskap” – det vill säga: kunskap om Koranen och dess betydelser. Det har också sagts att det betyder: öka min kunskap utöver det Du redan har lärt mig. När Ibn Masʿūd reciterade denna vers brukade han säga: ”Gud, min Herre, öka mig i kunskap, tro och visshet.”