Mose ber om lättnad och tydlighet

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

(Och underlätta min uppgift för mig) Det vill säga: Gör varje uppgift som jag tar mig an och varje väg som jag beträder för Din sak lätt för mig. Gör de svårigheter som ligger framför mig mindre betungande. Till det som innebär att en uppgift underlättas hör att den som kallar till Allah får hjälp att närma sig varje sak på rätt sätt, tala till var och en på ett sätt som passar personen och kalla människor med de närmaste vägarna till att ta emot hans ord.

Tafsir av verserna 27 och 28: (Och lös upp en knut från min tunga, så att de förstår vad jag säger.) Enligt uttolkarna hade han en tunghet i talet, så att hans ord knappt kunde förstås. Allah berättar att Mose sade: (Och min bror Aron är tydligare än jag i talet) [al-Qaṣaṣ 28:34]. Han bad därför Allah att lösa upp en knut från hans tunga, så att de skulle förstå vad han sade och det fullständiga syftet med samtal, utbyte och förklaring av betydelser skulle uppnås.

Tafsir av verserna 27 och 28: (Och lös upp en knut från min tunga, så att de förstår vad jag säger.) Enligt uttolkarna hade han en tunghet i talet, så att hans ord knappt kunde förstås. Allah berättar att Mose sade: (Och min bror Aron är tydligare än jag i talet) [al-Qaṣaṣ 28:34]. Han bad därför Allah att lösa upp en knut från hans tunga, så att de skulle förstå vad han sade och det fullständiga syftet med samtal, utbyte och förklaring av betydelser skulle uppnås.

Tafsir av verserna 24 och 25: När Allah uppenbarade sig för Mose, utsåg honom till profet och visade honom de mäktiga tecknen, sände Han honom till Farao, Egyptens härskare, och sade: (Gå till Farao. Han har sannerligen gått över gränsen) [Ṭā Hā 20:24]. Det vill säga: Han gjorde uppror och gick för långt i otro, fördärv och högmod på jorden, och i sitt förtryck av de svaga, ända därhän att han gjorde anspråk på herravälde och gudomlighet – må Allah vanära honom. Hans överträdelse var orsaken till hans undergång.

Men av Allahs barmhärtighet, vishet och rättvisa är att Han inte straffar någon förrän sändebuden har framfört beviset. Då insåg Mose att han hade fått bära ett tungt ansvar: han hade sänts till denne tyranniske och hårdnackade härskare, som i Egypten inte hade någon rival bland människorna, medan Mose stod ensam. Han hade dessutom dödat en människa och visste vad som hade hänt. Ändå lydde han sin Herres befallning och tog emot den med ett öppet och villigt hjärta.

Han bad om hjälp och om att få de medel underlättade som var nödvändiga för kallelsen. Han sade: (Min Herre, vidga mitt bröst) Det vill säga: Gör det rymligt och öppet, så att jag kan uthärda både ordens och handlingarnas skada, utan att mitt hjärta blir grumlat eller mitt bröst trångt. När bröstet är trångt är människan inte lämpad att vägleda människor och kalla dem. Allah sade till Sin profet Muḥammad, må Allah välsigna honom och skänka honom frid: (Det var genom barmhärtighet från Allah som du var mild mot dem.

Hade du varit hård och hårdhjärtad skulle de ha skingrats från dig) [Āl ʿImrān 3:159]. Människor kan förhoppningsvis ta emot sanningen när man bemöter dem milt och med ett rymligt och öppet hjärta.

Tafsir av imam Ibn Kathir

(Så att de förstår vad jag säger.) Detta hängde samman med den stamning som hade drabbat honom när han fick dadeln och glöden framför sig. Han tog glöden och lade den på sin tunga, vilket kommer att förklaras längre fram. Han bad inte om att detta skulle försvinna helt, utan endast att talhindret skulle undanröjas så pass att de kunde förstå vad han ville säga – det som behovet krävde.

Hade han bett om att allt skulle försvinna, skulle det ha gjort det, men profeterna ber endast om det som behövs. Därför blev något av det kvar. Allah berättar att Farao sade: (Är jag inte bättre än denne föraktlige man, som knappt kan uttrycka sig?) [al-Zukhruf 43:52], det vill säga: han kunde knappt tala tydligt.

Al-Ḥasan al-Baṣrī sade om (Och lös upp en knut från min tunga): ”Han bad om att en enda knut skulle lösas upp. Hade han bett om mer skulle han ha fått det.” Ibn ʿAbbās sade: ”Mose klagade inför sin Herre över det han fruktade från Faraos folk på grund av den dödade mannen, och över knuten på sin tunga. Han hade en knut på tungan som hindrade honom från att tala om mycket.

Han bad sin Herre att hjälpa honom genom hans bror Aron, så att denne kunde vara hans stöd och tala för honom om mycket av det som hans tunga inte kunde uttrycka tydligt. Allah gav honom det han bad om och löste upp en knut från hans tunga.”

Ibn Abī Ḥātim återger: ʿAmr ibn ʿUthmān berättade för oss: Baqiyya berättade för oss, från Arṭāʾ ibn al-Mundhir, som sade: Några av Muḥammad ibn Kaʿbs följeslagare berättade för mig, från honom, att en släkting kom till honom och sade: ”Det är inget fel på dig, förutom att du gör grammatiska fel när du talar och inte uttalar läsningen korrekt.” Al-Quraẓī sade: ”Min brorson, förstår du mig inte när jag talar med dig?” Han svarade: ”Jo.” Då sade han: ”Mose bad endast sin Herre att lösa upp en knut från hans tunga, så att Israels barn skulle förstå hans tal.

Han bad inte om mer.” Detta är återgivningens ordalydelse. [al-Zukhruf 43:52]

(Mose sade: Min Herre, vidga mitt bröst och underlätta min uppgift för mig.) Detta var en bön från Mose, frid vare med honom, till sin Herre, den Upphöjde, att Han skulle vidga hans bröst inför det uppdrag som han hade sänts med. Han hade fått en väldig befallning och en oerhörd uppgift: han skulle sändas till den mäktigaste härskaren på jorden vid den tiden, den mest tyranniske, den hårdaste i otro, den som hade flest soldater, det största riket, den mest överträffande överträdelsen och det mest långtgående upproret.

Han hade gått så långt att han hävdade att han inte kände någon gud och inte visste om någon gud för sina undersåtar utom sig själv. Mose hade dessutom tillbringat en tid som spädbarn i Faraos hus, i hans vård och på hans bädd. Sedan dödade Mose en av dem och fruktade att de skulle döda honom, och han flydde från dem under hela denna tid. Därefter sände hans Herre, den Mäktige och Upphöjde, honom till dem som varnare, för att kalla dem till Allah och till att dyrka Honom ensam, utan någon partner.

Därför sade Mose: (Min Herre, vidga mitt bröst och underlätta min uppgift för mig.) Det vill säga: Om Du inte är min hjälp, mitt stöd, min styrka och mitt beskydd, har jag ingen förmåga att klara detta.

Tafsir al-Baghawi

(Mose sade:) (Min Herre, vidga mitt bröst.) Gör det rymligt för sanningen. Ibn ʿAbbās sade: ”Han menade: så att jag inte fruktar någon annan än Dig.” Mose fruktade Farao mycket på grund av hans stora makt och talrika soldater.

Han kände sig trängd inför uppdraget att ensam stå emot Farao och bad därför Allah att vidga hans hjärta för sanningen, så att han skulle inse att ingen kan skada honom annat än med Allahs tillåtelse. När han visste detta skulle han inte frukta Farao, hans stora makt eller hans talrika soldater.

(Och underlätta min uppgift för mig.) Det vill säga: Gör det lätt för mig att framföra det budskap som Du har befallt mig att förmedla till Farao.

(Så att de förstår vad jag säger.) Han menar: Lös upp knuten, så att de förstår mina ord.

(Och lös upp en knut från min tunga.) En dag, när Mose var liten och bodde i Faraos hus, slog han Farao och tog tag i hans skägg. Farao sade till sin hustru Āsiya: ”Denne är min fiende.” Han ville döda honom, men Āsiya sade: ”Han är ett litet barn som inte förstår eller kan skilja mellan saker.”

En annan berättelse säger att när Moses mor hade avvant honom lämnade hon tillbaka honom, och han växte upp i Faraos hus, där Farao och hans hustru Āsiya tog hand om honom och uppfostrade honom som sin son. En dag lekte han framför Farao med en käpp i handen. Han lyfte käppen och slog Farao i huvudet. Farao blev vred och tog detta som ett dåligt omen, och han var nära att döda Mose.

Āsiya sade: ”O konung, han är liten och förstår inte. Pröva honom, om du vill.” Hon tog fram två fat: i det ena låg glöd och i det andra juveler. Hon ställde dem framför Mose. Han ville ta juvelerna, men Gabriel tog Moses hand och förde den till elden.

Mose tog en glöd och lade den i munnen, så att hans tunga brändes och en knut uppstod på den.