Bön om rättfärdig avkomma

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

”Herre, mina ben har försvagats” – det vill säga: de har blivit svaga och kraftlösa. När benen, som utgör kroppens stöd, försvagas, försvagas också resten av kroppen. ”Och mitt huvud har täckts av grått hår”, eftersom grått hår är ett tecken på svaghet och ålderdom, en budbärare och förelöpare till döden och en varning om den. Han vädjade till Gud den Upphöjde genom att beskriva sin svaghet och oförmåga.

Detta är en av de vädjanden som Gud älskar mest, eftersom det visar att man avstår från att förlita sig på sin egen kraft och förmåga och att hjärtat i stället fäster sig vid Guds kraft och förmåga. ”Och aldrig har jag, Herre, blivit olycklig genom min bön till Dig” – det vill säga: Herre, Du har aldrig avvisat mig eller låtit mig gå miste om ett bönesvar. Du har alltid visat mig omsorg och besvarat mina böner; Dina välgärningar har ständigt nått mig och Din godhet har kommit mig till del. Här vädjar han till Gud genom att påminna om Hans välgärningar mot honom och om att Han tidigare besvarat hans böner.

Han ber alltså Honom, som tidigare visat honom godhet, att fullborda Sin godhet framöver.

”Jag oroar mig för mina släktingar efter min bortgång” – det vill säga: jag oroar mig för dem som ska ta över ansvaret för Israels barn efter min död, att de inte ska fullgöra Din religion på rätt sätt och inte kalla Dina tjänare till Dig. Det som sägs här ger intrycket att han inte såg någon bland dem som var lämpad att leda i religionen. Detta visar profeten Zakarias omtanke och uppriktiga råd. Hans önskan om ett barn var inte som andras, vilka söker enbart världslig nytta.

Han sökte religionens bästa och fruktade att den skulle gå förlorad, och han ansåg att de andra inte var lämpade för detta ansvar. Hans hus tillhörde de välkända husen inom religionen, en källa till profetskap och en plats där man kunde förvänta sig godhet. Därför bad han Gud att skänka honom ett barn som skulle upprätthålla religionen efter honom. Han berättade att hans hustru var ofruktsam, det vill säga att hon inte kunde föda barn alls, och att han själv hade nått en mycket hög ålder, då lust och möjligheten att få barn sällan finns kvar.

”Så skänk mig från Dig en efterträdare” – detta är ett efterträdarskap i religionen och ett arv av profetskap, kunskap och handling.

”Som ärver mig och ärver av Jakobs släkt, och gör honom, Herre, välbehaglig” – det vill säga: en rättfärdig tjänare som Du är nöjd med och som Du gör älskad bland Dina tjänare. Sammanfattningsvis bad han Gud om ett rättfärdigt gossebarn som skulle leva efter hans död, ta över efter honom och vara en profet som var välbehaglig både för Gud och för Hans skapelse. Detta är det bästa slags barn man kan få. Det är en del av Guds barmhärtighet mot Sin tjänare att Han skänker honom ett rättfärdigt barn som förenar ädla karaktärsdrag och berömvärda egenskaper. Hans Herre förbarmade sig därför över honom och besvarade hans bön.

Tafsir av imam Ibn Kathir

Mujāhid sade om orden ”som ärver mig och ärver av Jakobs släkt”: ”Hans arv var kunskap, och Zakarias härstammade från Jakobs släkt.” Hushaym sade: Ismāʿīl ibn Abī Khālid berättade för oss från Abū Ṣāliḥ om orden ”som ärver mig och ärver av Jakobs släkt”: ”Han kan bli profet, liksom hans förfäder var profeter.” ʿAbd ar-Razzāq återgav från Maʿmar, från Qatāda, från al-Ḥasan: ”Han ärver hans profetskap och kunskap.” As-Suddī sade: ”Han ärver mitt profetskap och profetskapet från Jakobs släkt.”

Mālik återgav från Zayd ibn Aslam om orden ”och ärver av Jakobs släkt”: ”Deras profetskap.” Jābir ibn Nūḥ och Yazīd ibn Hārūn återgav båda från Ismāʿīl ibn Abī Khālid, från Abū Ṣāliḥ, om orden ”som ärver mig och ärver av Jakobs släkt”: ”Han ärver min egendom och ärver profetskapet från Jakobs släkt.” Detta är Ibn Jarīrs val i sin tafsir.

ʿAbd ar-Razzāq sade: Maʿmar berättade för oss från Qatāda att Allahs sändebud ﷺ sade: ”Må Gud förbarma sig över Zakarias! Vilka arvingar han hade. Och må Gud förbarma sig över Lot! Han sökte verkligen skydd hos en stark tillflykt.”

Ibn Jarīr sade: Abū Kurayb berättade för oss, Jābir ibn Nūḥ berättade för oss från Mubārak – det vill säga Ibn Faḍāla – från al-Ḥasan, som sade att Allahs sändebud ﷺ sade: ”Må Gud förbarma sig över min broder Zakarias! Vilka arvingar han hade till sin egendom, när han sade: ’Så skänk mig från Dig en efterträdare som ärver mig och ärver av Jakobs släkt.’” Dessa återberättelser är mursal [återberättarkedjan når inte fram till profeten] och motsäger inte de autentiska haditherna. Gud vet bäst.

Orden ”och gör honom, Herre, välbehaglig” betyder: välbehaglig för Dig och för Din skapelse, så att Du älskar honom och gör honom älskad bland Din skapelse genom hans religion och karaktär.

”Han sade: Herre, mina ben har försvagats” betyder: jag har blivit svag och mina krafter har mattats. ”Och mitt huvud har täckts av grått hår” betyder att det grå håret har spridit sig i det svarta håret. Ibn Durayd sade i sin vers på maqṣūr-måttet: ”Ser du inte mitt huvud, vars färg liknar en morgonrand under nattens slöjor? Det vita har tänts bland det svarta, liksom elden flammar upp i glödande ghada-ved.”

Avsikten är att berätta om svaghet och ålderdom och om deras yttre och inre tecken. ”Och aldrig har jag, Herre, blivit olycklig genom min bön till Dig” betyder: jag har bara känt Dig besvara mina böner; Du har aldrig avvisat mig i något jag bett Dig om.

Orden ”Jag oroar mig för mina släktingar efter min bortgång”: De flesta läste ”al-mawālī” med fatḥa på bokstaven yāʾ, som objekt. Al-Kisāʾī återgav att yāʾ uttalas stilla, liksom i poetens ord: ”Som om deras händer på den släta marken vore händerna på unga flickor som räcker varandra silvermynt.” En annan skald sade: ”En yngling som, om han tävlade med solen, skulle få den att släppa sin slöja, och om han tävlade med den vandrande månen, skulle han få den att kasta av sig sina halsband.”

Därifrån kommer även Abū Tammām Ḥabīb ibn Aws aṭ-Ṭāʾīs ord: ”Dikten blev svartsjuk på honom när han vaka­de över den, tills jag trodde att dess rim skulle börja slåss.”

Mujāhid, Qatāda och as-Suddī sade att med ”släktingarna” avses den agnatiska släktkretsen. Abū Ṣāliḥ sade: ”De avlägsna arvingarna.” Det har återberättats från de troendes ledare ʿUthmān ibn ʿAffān, må Gud vara nöjd med honom, att han läste: ”Jag oroar mig för mina släktingar efter min bortgång”, med fördubblad fāʾ, i betydelsen: ”Mina agnatiska släktingar är få efter mig.” Enligt den första läsningen var hans oro att de efter honom skulle handla illa bland människorna.

Därför bad han Gud om ett barn som skulle bli profet efter honom och leda dem genom sitt profetskap och den uppenbarelse som kom till honom.

Det är dock inte så att han oroade sig för att de skulle ärva hans egendom. En profet har alltför hög ställning och rang för att vara bekymrad över sin egendom på ett sådant sätt att han skulle anse det ovärdigt att hans agnatiska släktingar ärvde den och be om ett barn som skulle få arvet i stället för dem. Detta är en förklaring. En annan är att det inte nämns att han ägde någon förmögenhet; han var snickare och levde av sina händers arbete.

En sådan person samlar inte på sig någon egendom, särskilt inte profeterna, frid vare med dem, eftersom de var de minst fästa vid denna värld. För det tredje är det på flera sätt fastslaget i de två autentiska samlingarna att Allahs sändebud ﷺ sade: ”Vi ärver inte. Det vi lämnar efter oss är allmosa.” I en återberättelse hos at-Tirmidhī med autentisk isnād står det: ”Vi, profeterna, ärver inte.”

Därför måste orden ”Så skänk mig från Dig en efterträdare som ärver mig” avse arvet av profetskapet. Därför sade han också: ”och ärver av Jakobs släkt”, liksom den Upphöjde sade: ”Och Salomo ärvde David” (an-Naml, 27:16), det vill säga profetskapet. Om det hade gällt egendom skulle Salomo inte ha särskilts från sina bröder genom den, och det hade inte heller funnits någon särskild nytta med att nämna detta, eftersom det är välkänt och fastslaget i alla religioner och trosläror att ett barn ärver sin far. Om det inte gällde ett särskilt slags arv skulle detta inte ha berättats.

Allt detta bekräftas och styrks av den autentiska hadithen: ”Vi, profeterna, ärver inte. Det vi lämnar efter oss är allmosa.” (an-Naml, 27:16)

Tafsir al-Baghawi

”Han sade: Herre, mina ben har försvagats” betyder: de har blivit svaga och sköra av ålderdom. Qatāda sade: Han beklagade sig över att hans tänder föll ut. ”Och huvudet har täckts” – det vill säga att håret på huvudet blivit vitt. ”Av grått hår”, det vill säga vitt och grått hår.

”Och aldrig har jag, Herre, blivit olycklig genom min bön till Dig” – han säger: Du har vant mig vid att få svar tidigare och har inte gjort mig besviken. En annan tolkning är att innebörden är: när Du kallade mig till tron trodde jag, och genom att inte avvisa tron blev jag inte olycklig.

”Som ärver mig och ärver av Jakobs släkt.” Abū ʿAmr och al-Kisāʾī läste båda verben med kasra och sukūn på thāʾ, som svar på bönen. De övriga läste dem i nominativ, som en beskrivning av efterträdaren: en efterträdare som ärver. De hade olika uppfattningar om detta arv.

Al-Ḥasan sade: Innebörden är att han ärver min egendom och ärver profetskapet och översteprästämbetet från Jakobs släkt. Det har också sagts att det avser arvet av profetskap och kunskap. En annan uppfattning är att det avser arvet av översteprästämbetet, eftersom Zakarias var översteprästernas främste. Az-Zajjāj sade: Det är mest lämpligt att förstå detta som ett arv som inte gäller egendom, eftersom det vore osannolikt att Zakarias, en profet bland profeterna, skulle vara bekymrad över att hans kusiner ärvde hans egendom.

Innebörden är att han fruktade att hans kusiner skulle låta Guds religion gå förlorad och ändra Hans föreskrifter, med tanke på vad han hade sett bland Israels barn: att de ändrade religionen och dödade profeter. Därför bad han sin Herre om en rättfärdig efterträdare som han kunde anförtro sitt folk åt, och som skulle ärva hans profetskap och kunskap, så att religionen inte gick förlorad. Detta är innebörden i ʿAṭās återberättelse från Ibn ʿAbbās, må Gud vara nöjd med dem båda.

”Och gör honom, Herre, välbehaglig” betyder: god, gudfruktig och välbehaglig.

”Jag oroar mig för släktingarna.” ”Släktingarna” (al-mawālī) betyder kusinerna. Mujāhid sade: de agnatiska släktingarna. Abū Ṣāliḥ sade: de avlägsna arvingarna. Al-Kalbī sade: arvingarna. ”Efter min bortgång”, det vill säga efter min död.

Ibn Kathīr läste ”min bortgång” med fatḥa på yāʾ; de övriga uttalade den stilla.

”Min hustru är ofruktsam”, det vill säga hon föder inga barn. ”Så skänk mig från Dig” betyder: ge mig från Din sida. ”En efterträdare” betyder: en son.