Hopp om vägledning och rätt väg

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

Tafsir till verserna 23 och 24:

Detta förbud är liksom andra förbud, även om det har en särskild anledning och riktar sig till Sändebudet, må Allahs frid och välsignelser vara över honom. Tilltalet är allmänt och gäller alla som är ansvariga inför Allah. Allah förbjuder därför tjänaren att säga om framtida angelägenheter: ”Jag ska göra det”, utan att förbinda det med Allahs vilja. Det finns något klandervärt i detta: att tala om den framtid som är dold och som man inte vet om man kommer att utföra det man sagt, eller om det över huvud taget kommer att ske.

Det innebär också att handlingen självständigt hänförs till tjänarens vilja, vilket är förbjudet. All vilja tillhör nämligen Allah: ”Men ni kan inte vilja, om inte Allah, världarnas Herre, vill” [Koranen 81:29].

Att nämna Allahs vilja gör det dessutom lättare att genomföra saken, för med sig välsignelse och innebär att tjänaren söker hjälp hos sin Herre. Eftersom människan är en människa och oundvikligen kan glömma att nämna Allahs vilja, befaller Allah henne att göra undantaget när hon kommer ihåg det, så att det eftersträvade uppnås och det klandervärda undviks. Av den allmänna formuleringen ”Och åkalla din Herre när du glömmer” [Koranen 18:24] kan man härleda uppmaningen att minnas Allah när man glömmer, för det undanröjer glömskan och påminner tjänaren om det han förbisett.

Den som glömmer eller blir ouppmärksam på att minnas Allah uppmanas likaså att åkalla sin Herre och inte vara bland de försumliga.

Eftersom tjänaren är beroende av Allah för att få framgång i att träffa rätt och undvika fel i sina ord och handlingar, befaller Allah honom att säga: ”Jag hoppas att min Herre ska leda mig till något som är närmare den rätta vägen än detta.” Han uppmanas alltså att åkalla Allah, sätta sitt hopp till Honom och förtrösta på att Han ska vägleda honom till den väg som bäst leder till rätt vägledning.

En tjänare som har denna inställning och sedan gör sitt yttersta och använder all sin förmåga för att söka vägledning och det rätta, förtjänar att få framgång, hjälp från sin Herre och Hans ledning i alla sina angelägenheter.

Tafsir av imam Ibn Kathir

Hans ord: ”Och åkalla din Herre när du glömmer” har tolkats som att om du glömmer att säga undantaget, så uttala det när du kommer ihåg det. Detta har sagts av Abu al-ʿAliya och al-Hasan al-Basri. Hushaym återberättade från al-Aʿmash, från Mujahid, från Ibn ʿAbbas om en man som avlägger en ed. Han sade att mannen får göra undantaget till och med efter ett år.

Om detta brukade han säga: ”Och åkalla din Herre när du glömmer.” Al-Aʿmash tillfrågades: ”Hörde du detta från Mujahid?” Han svarade: ”Layth ibn Abi Sulaym berättade det för mig” – och han tycktes mena: ”Må min mantel gå förlorad!” Al-Tabarani återberättade det genom Abu Muʿawiya, från al-Aʿmash.

Innebörden av Ibn ʿAbbas ord, att man får göra undantaget även efter ett år, är att om någon glömmer att säga ”om Allah vill” i sin ed eller sitt tal och kommer ihåg det, även ett år senare, så är det föreskrivet att han säger det. Därmed följer han regeln om att göra undantag, även om han gör det efter att ha brutit eden. Ibn Jarir, må Allah förbarma sig över honom, slog uttryckligen fast detta. Det betyder inte att det upphäver följderna av att eden brutits eller befriar från försoningsplikten.

Det Ibn Jarir, må Allah förbarma sig över honom, sade är korrekt och stämmer bäst med hur Ibn ʿAbbas ord bör förstås. Allah vet bäst.

ʿIkrima sade om orden ”Och åkalla din Herre när du glömmer” att de betyder: ”när du blir vred”. Detta är en tolkning av något som följer av innebörden. Al-Tabarani sade: Ahmad ibn Yahya al-Halwani berättade för oss: Saʿid ibn Sulayman berättade för oss, från ʿAbbad ibn al-ʿAwwam, från Sufyan ibn Husayn, från Yaʿla ibn Muslim, från Jabir ibn Zayd, från Ibn ʿAbbas, angående orden: ”Säg inte om något: ’Jag ska göra det i morgon’, utan att tillägga: ’om Allah vill’. Och åkalla din Herre när du glömmer” [Koranen 18:23–24], att de betyder: ”att säga ’om Allah vill’.”

Al-Tabarani sade också: Muhammad ibn al-Harith al-Jubayli berättade för oss: Safwan ibn Salih berättade för oss: al-Walid ibn Muslim berättade för oss, från ʿAbd al-ʿAziz ibn Husayn, från Ibn Abi Najih, från Mujahid, från Ibn ʿAbbas, om orden: ”Säg inte om något: ’Jag ska göra det i morgon’, utan att tillägga: ’om Allah vill’. Och åkalla din Herre när du glömmer”, att de betyder: ”att säga ’om Allah vill’.” Al-Tabarani återberättade också från Ibn ʿAbbas, om orden ”Och åkalla din Herre när du glömmer”, att de gäller undantaget: ”Gör då undantaget när du kommer ihåg det.”

Han sade: ”Detta var särskilt för Allahs Sändebud, må Allahs frid och välsignelser vara över honom. Ingen av oss får göra undantaget annat än i samband med att han fogar något till sin ed.” Därefter sade han: ”Al-Walid är ensam om att återberätta detta från ʿAbd al-ʿAziz ibn al-Husayn.”

Det finns också en annan möjlig tolkning av versen: Allah, den Allsmäktige och Majestätiske, kan ha väglett den som glömmer något i sitt tal till att minnas Honom. Glömskan har nämligen sitt ursprung i Satan, såsom Moses följeslagare sade: ”Det var endast Satan som fick mig att glömma att nämna det” [Koranen 18:63]. Att minnas Allah driver bort Satan; när Satan är borta försvinner glömskan. Att minnas Allah är alltså en orsak till att komma ihåg. Därför sade Han: ”Och åkalla din Herre när du glömmer.”

Hans ord: ”Och säg: ’Jag hoppas att min Herre ska leda mig till något som är närmare den rätta vägen än detta’” betyder: Om du får en fråga om något du inte känner till, be då Allah om det och vänd dig till Honom för att Han ska ge dig framgång i att nå det rätta och det som leder till rätt vägledning. Andra tolkningar har också framförts, och Allah vet bäst. Detta är en tolkning av något som följer av innebörden. [Koranen 18:63].

Tafsir al-Baghawi

”Och åkalla din Herre när du glömmer.” Ibn ʿAbbas, Mujahid och al-Hasan sade att det betyder: Om du glömmer att göra undantaget och sedan kommer ihåg det, så gör undantaget. Ibn ʿAbbas tillät att undantaget görs efter ett avbrott, även om det dröjt ett år. Al-Hasan tillät det så länge man fortfarande är kvar i samma sammankomst, medan några tillät det om det gått kort tid, men ansåg att det inte är giltigt efter en längre tid. En grupp ansåg att det måste komma direkt efter orden.

ʿIkrima sade att versen betyder: ”Åkalla din Herre när du blir vred.” Wahb sade: ”I Evangeliet står det skrivet: ’Adams son, minns Mig när du blir vred, så ska Jag minnas dig när Jag blir vred.’” Al-Dahhak och al-Suddi sade att detta gäller bönen. ʿAbd al-Wahid al-Malihi berättade för oss: al-Hasan ibn Ahmad al-Makhladi berättade för oss: Abu al-ʿAbbas al-Sarraj berättade för oss: Qutayba berättade för oss: Abu ʿAwana berättade för oss, från Qatada, från Anas, som sade att Profeten, må Allahs frid och välsignelser vara över honom, sade: ”Den som glömmer en bön ska be den när han kommer ihåg den.”

”Och säg: ’Jag hoppas att min Herre ska leda mig till något som är närmare den rätta vägen än detta’”, det vill säga: Han ska göra mig ståndaktig på en väg som är närmare det rätta och mer vägledande. Det har också sagts att Allah befallde sin Profet att minnas Honom när han glömde något och att be Honom vägleda honom till något som är bättre för honom än att minnas det han glömt.

Det har också sagts att när folket frågade honom om berättelsen om grottans folk i avsikt att trotsa honom, befallde Allah, den Allsmäktige och Majestätiske, honom att underrätta dem om att Allah skulle ge honom bevis för hans profetskap som skulle vara tydligare för dem än berättelsen om grottans folk. Och så skedde: Han gav honom kunskap om det fördolda, sådan som Han ger Sändebuden, vilket utgjorde ett tydligare bevis för dem och låg närmare den rätta vägledningen än berättelsen om grottans folk.

Några sade: Han befalldes att säga detta tillsammans med orden ”om Allah vill”, när han kom ihåg att han hade glömt undantaget. Om en människa glömmer att säga ”om Allah vill”, är hennes ånger för detta att säga: ”Jag hoppas att min Herre ska leda mig till något som är närmare den rätta vägen än detta.” Det är tillåtet som ett undantag.