Att be om ett stadigt hjärta

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

”Vår Herre, Du ska samla människorna till en dag om vars ankomst inga tvivel råder” – då ska Du belöna dem för deras handlingar, de goda såväl som de dåliga. Den Allrahögste har lovordat dem som är fast förankrade i kunskapen för sju egenskaper, vilka är tecken på en tjänares lycka. Den första är kunskap, som är vägen till Gud och klargör Hans föreskrifter och lagar. Den andra är att vara fast förankrad i kunskapen, vilket är något mer än att bara ha kunskap.

Den som är fast förankrad i kunskapen är en grundlig lärd och en noggrann kännare, åt vilken Gud har låtit kunskapens yttre och inre bli känt. Hans fot står stadigt i den religiösa lagens hemligheter – i kunskap, tillstånd och handling. Den tredje är att de beskrivs som troende på hela Hans Bok och att de hänför dess mångtydiga verser till dess entydiga, genom sina ord: ”De säger: ’Vi tror på den; allt är från vår Herre.’” Den fjärde är att de ber Gud om förlåtelse och välbefinnande, så att de skyddas från det som drabbat dem som avvikit och vänt sig bort.

Den femte är att de erkänner Guds välgärning mot dem genom att Han väglett dem, vilket uttrycks i deras ord: ”Vår Herre, låt inte våra hjärtan avvika efter att Du har väglett oss.” Den sjätte är att de dessutom ber Honom om Hans barmhärtighet, som innefattar att allt gott uppnås och allt ont avvärjs, och att de åkallar Honom genom Hans namn al-Wahhāb, Den ständigt Givande. Den sjunde är att Han berättar om deras tro på och visshet om Uppståndelsens dag och deras fruktan för den. Detta är det som får dem att handla och hindrar dem från att halka fel.

Sedan berättade den Allrahögste att de som är fast förankrade i kunskapen ber och säger: ”Vår Herre, låt inte våra hjärtan avvika efter att Du har väglett oss”, det vill säga: Låt dem inte vända sig bort från sanningen av okunnighet eller trots från vår sida. Gör oss i stället ståndaktiga, vägledande och vägledda. Håll oss fasta i Din vägledning och skydda oss från det som Du har prövat dem som avvikit med. ”Och skänk oss av Din barmhärtighet”, det vill säga en stor barmhärtighet genom vilken Du ger oss framgång i goda gärningar och skyddar oss från förkastliga handlingar.

”Du är sannerligen al-Wahhāb”, det vill säga Den som skänker rikligt och ger många gåvor, Den vars godhet omfattar alla skapade varelser.

Tafsir av imam Ibn Kathir

Sedan berättade den Allrahögste om dem, att de åkallade sin Herre och sade: ”Vår Herre, låt inte våra hjärtan avvika efter att Du har väglett oss”, det vill säga: Låt dem inte vända sig bort från vägledningen efter att Du har gjort dem fasta i den, och gör oss inte lika dem vars hjärtan bär på avvikelse och som följer det mångtydiga i Koranen. Håll oss i stället fasta på Din raka väg och Din rätta religion.

”Och skänk oss av det som kommer från Dig” – det vill säga, från Dig – ”barmhärtighet”, genom vilken Du gör våra hjärtan fasta, samlar oss och ökar vår tro och visshet. ”Du är sannerligen al-Wahhāb.” Ibn Abī Ḥātim sade: ‘Amr ibn ‘Abd Allāh al-Awdī berättade för oss – och Ibn Jarīr sade: Abū Kurayb berättade för oss – båda sade: Wakī‘ berättade för oss, från ‘Abd al-Ḥamīd ibn Bahrām, från Shahr ibn Ḥawshab, från Umm Salama, må Gud vara nöjd med henne, att Profeten, må Guds frid och välsignelser vara över honom, brukade säga: ”Du som vänder hjärtana, gör mitt hjärta fast i Din religion.”

Sedan reciterade han: ”Vår Herre, låt inte våra hjärtan avvika efter att Du har väglett oss, och skänk oss av Din barmhärtighet. Du är sannerligen al-Wahhāb.”

Ibn Mardawayh återgav det genom Muḥammad ibn Bakkār, från ‘Abd al-Ḥamīd ibn Bahrām, från Shahr ibn Ḥawshab, från Umm Salama, som var Asmā’ bint Yazīd ibn al-Sakan. Hon berättade att Guds sändebud, må Guds frid och välsignelser vara över honom, ofta sade i sina böner: ”Gud, Du som vänder hjärtana, gör mitt hjärta fast i Din religion.” Hon sade: ”Jag frågade: ’Guds sändebud, kan hjärtat verkligen vända sig?’ Han svarade: ’Ja.

Det finns ingen människa bland Adams barn vars hjärta inte befinner sig mellan två av Guds, den Mäktiges och Majestäts, fingrar. Om Han vill gör Han det stadigt, och om Han vill låter Han det avvika.’” Vi ber därför Gud, vår Herre, att inte låta våra hjärtan avvika efter att Han har väglett oss, och vi ber Honom att skänka oss barmhärtighet från Sig. Han är sannerligen al-Wahhāb.

På liknande sätt återgav Ibn Jarīr det från Asad ibn Mūsā, från ‘Abd al-Ḥamīd ibn Bahrām, med samma lydelse. Han återgav det också från al-Muthannā, från al-Ḥajjāj ibn Minhāl, från ‘Abd al-Ḥamīd ibn Bahrām, med samma lydelse, med tillägget: ”Jag sade: ’Guds sändebud, lär du mig en bön som jag kan be för mig själv?’ Han svarade: ’Ja. Säg: Gud, Herre över Profeten Muḥammad, förlåt min synd, avlägsna vreden från mitt hjärta och skydda mig från de vilseledande prövningarna.’”

Därefter sade Ibn Mardawayh: Sulaymān ibn Aḥmad berättade för oss, Muḥammad ibn Hārūn ibn Bakkār al-Dimashqī berättade för oss, al-‘Abbās ibn al-Walīd al-Khallāl berättade för oss, Yazīd ibn Yaḥyā ibn ‘Ubayd Allāh berättade för oss, från Sa‘īd ibn Bashīr, från Qatāda, från Abū Ḥassān al-A‘raj, från ‘Ā’isha, må Gud vara nöjd med henne. Hon sade: Guds sändebud, må Guds frid och välsignelser vara över honom, brukade ofta be: ”Du som vänder hjärtana, gör mitt hjärta fast i Din religion.” Jag sade: ”Guds sändebud, du ber ofta med denna bön.”

Han svarade: ”Det finns inget hjärta som inte befinner sig mellan två av den Barmhärtiges fingrar. När Han vill göra det stadigt, gör Han det stadigt, och när Han vill låta det avvika, låter Han det avvika. Hör du inte Hans ord: ’Vår Herre, låt inte våra hjärtan avvika efter att Du har väglett oss, och skänk oss av Din barmhärtighet. Du är sannerligen al-Wahhāb’?”

Denna återgivning är ovanlig genom denna kedja, men dess grund är fast belagd i de två Ṣaḥīḥ-verken och andra verk genom flera kedjor, dock utan tillägget att denna ädla vers nämns.

Abū Dāwūd, al-Nasā’ī och Ibn Mardawayh återgav från Abū ‘Abd al-Raḥmān al-Muqri’ – al-Nasā’ī och Ibn Ḥibbān lade till ‘Abd Allāh ibn Wahb – båda från Sa‘īd ibn Abī Ayyūb, som sade: ‘Abd Allāh ibn al-Walīd al-Tujībī berättade för mig, från Sa‘īd ibn al-Musayyib, från ‘Ā’isha, må Gud vara nöjd med henne, att Guds sändebud, må Guds frid och välsignelser vara över honom, brukade säga när han vaknade om natten: ”Det finns ingen gud utom Du. Stor är Du, Gud. Jag ber Dig om förlåtelse för min synd och ber Dig om barmhärtighet.

Gud, öka min kunskap, låt inte mitt hjärta avvika efter att Du har väglett mig och skänk mig barmhärtighet från Dig. Du är sannerligen al-Wahhāb.” Detta är Ibn Mardawayhs lydelse.

‘Abd al-Razzāq återgav från Mālik, från Abū ‘Ubayd – Sulaymān ibn ‘Abd al-Maliks frigivne – från ‘Ubāda ibn Nasī, som berättade för honom att han hade hört Qays ibn al-Ḥārith säga: Abū ‘Abd Allāh al-Ṣunābiḥī berättade för mig att han bad kvällsbönen bakom Abū Bakr al-Ṣiddīq. Abū Bakr reciterade al-Fātiḥa och två korta suror från al-Mufaṣṣal i de två första rak‘a. I den tredje rak‘an närmade jag mig honom så mycket att mina kläder nästan vidrörde hans kläder, och jag hörde honom recitera al-Fātiḥa och denna vers: ”Vår Herre, låt inte våra hjärtan avvika efter att Du har väglett oss.”

Abū ‘Ubayd sade: ‘Ubāda ibn Nasī berättade för mig att han under kalifen ‘Umar ibn ‘Abd al-‘Azīz regeringstid befann sig hos honom. ‘Umar frågade Qays hur han hade berättat för honom om Abū ‘Abd Allāh al-Ṣunābiḥī, och han återgav åter vad han hade hört från Abū ‘Abd Allāh. ‘Umar sade: ”Ända sedan vi hörde det från honom har vi inte upphört att göra så, trots att jag tidigare gjorde annorlunda.” En man frågade honom: ”Vad brukade kalifen göra tidigare?”

Han svarade: ”Jag brukade recitera ’Säg: Han är Gud, den Ende’.”

Al-Walīd ibn Muslim återgav också denna berättelse från Mālik och al-Awzā‘ī, båda från Abū ‘Ubayd. Al-Walīd återgav den även från Ibn Jābir, från Yaḥyā ibn Yaḥyā al-Ghassānī, från Maḥmūd ibn Labīd, från al-Ṣunābiḥī: Han bad kvällsbönen bakom Abū Bakr, må Gud vara nöjd med honom. Abū Bakr reciterade al-Fātiḥa och en kort sura i de två första rak‘a och läste högt. När han reste sig till den tredje rak‘an började han recitera, och jag gick nära honom så att mina kläder vidrörde hans.

Då reciterade han denna vers: ”Vår Herre, låt inte våra hjärtan avvika, och skänk oss barmhärtighet från Dig. Du är sannerligen al-Wahhāb” – och suran al-Ikhlāṣ: 1 – ”efter att Du har väglett oss, och skänk oss barmhärtighet från Dig. Du är sannerligen al-Wahhāb.”

Hans ord: ”Vår Herre, Du ska samla människorna till en dag om vars ankomst inga tvivel råder. Gud bryter aldrig sitt löfte” betyder att de säger i sin bön: ”Vår Herre, Du ska samla Dina skapade varelser på deras återuppståndelses dag. Du ska avgöra mellan dem och döma i de frågor de varit oense om, och Du ska belöna var och en för hans handlingar och för det goda eller onda han gjorde i denna värld.”

Tafsir al-Baghawi

Hans, den Allrahögstes, ord: ”Vår Herre, Du ska samla människorna till en dag” betyder: för att döma på den dagen. Det har också sagts att li här betyder ”på”, det vill säga: på en dag. ”Om vars ankomst inga tvivel råder” betyder: ingen tvekan råder om den; det är Uppståndelsens dag. ”Gud bryter aldrig sitt löfte” – ordet mī‘ād är bildat enligt miftāl-mönstret av löfte.

Hans, den Allrahögstes, ord: ”Vår Herre, låt inte våra hjärtan avvika” innebär att de som är fast förankrade i kunskapen säger: ”Vår Herre, låt inte våra hjärtan vända sig bort från sanningen och vägledningen, så som Du lät hjärtana hos dem som bär på avvikelse avvika.” ”Efter att Du har väglett oss” betyder: efter att Du har gett oss framgång att följa Din religion och tro på det entydiga och det mångtydiga i Din Bok. ”Och skänk oss av det som kommer från Dig” betyder: ge oss från Dig. ”Barmhärtighet” betyder: framgång och stadga i den tro och vägledning som vi följer.

Al-Ḍaḥḥāk sade: det betyder överseende och förlåtelse. ”Du är sannerligen al-Wahhāb.”

Abū al-Faraj al-Muẓaffar ibn Ismā‘īl al-Tamīmī berättade för oss: Abū al-Qāsim Ḥamza ibn Yūsuf al-Sahmī berättade för oss: Abū Aḥmad ibn ‘Adī al-Ḥāfiẓ berättade för oss: Abū Bakr ‘Abd al-Raḥmān ibn al-Qāsim al-Qurashī, känd som Ibn al-Rawwās den äldre i Damaskus, berättade för oss: Abū Mis’hir ‘Abd al-A‘lā ibn Mis’hir al-Ghassānī berättade för oss: Ṣadaqa berättade för oss: ‘Abd al-Raḥmān ibn Zayd ibn Jābir berättade för mig: Bishr ibn ‘Ubayd Allāh berättade för mig: Jag hörde Abū Idrīs al-Khawlānī säga: al-Nawwās ibn Sam‘ān al-Kilābī berättade för mig att Guds sändebud,

må Guds frid och välsignelser vara över honom, sade: ”Det finns inget hjärta som inte befinner sig mellan två av den Barmhärtiges fingrar. När Han vill göra det stadigt, gör Han det stadigt, och när Han vill låta det avvika, låter Han det avvika.” Guds sändebud, må Guds frid och välsignelser vara över honom, brukade också säga: ”Gud, Du som vänder hjärtana, gör våra hjärtan fasta i Din religion. Vågen är i den Barmhärtiges hand; Han höjer vissa människor och sänker andra fram till Uppståndelsens dag.”

Aḥmad ibn ‘Abd Allāh al-Ṣāliḥī berättade för oss: Abū Bakr Aḥmad ibn al-Ḥasan al-Ḥīrī berättade för oss: Ḥājib ibn Aḥmad al-Ṭūsī berättade för oss: ‘Abd al-Raḥīm ibn Munīb berättade för oss: Yazīd ibn Hārūn berättade för oss: Sa‘īd ibn Iyās al-Jurayrī berättade för oss, från Ghunaym ibn Qays, från Abū Mūsā al-Ash‘arī, må Gud vara nöjd med honom, som sade att Guds sändebud, må Guds frid och välsignelser vara över honom, sade: ”Hjärtat är som en fjäder på en öppen slätt, som vinden vänder från den ena sidan till den andra.”