Ibrahim ber om en budbärare

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

”Vår Herre, sänd bland dem” — det vill säga bland vår avkomma — ”ett sändebud ur deras egna led”, så att hans ställning blir högre, så att de följer honom och lär känna honom på riktigt. ”Som reciterar Dina verser för dem” — genom att läsa dem, memorera dem och lära dem utantill — ”och undervisar dem i skriften och visdomen” — till deras innebörd — ”och renar dem” genom att fostra dem till goda handlingar och få dem att ta avstånd från dåliga handlingar, vilka inte låter själarna renas. ”Du är sannerligen den Allsmäktige”, det vill säga den som betvingar allt; ingenting kan stå emot Hans makt.

”Den Vise”, som låter allt få sin rätta plats. Genom Din makt och visdom, sänd därför detta sändebud bland dem. Allah bönhörde dem båda och sände detta ädla sändebud, genom vilket Han visade särskild barmhärtighet mot deras avkomma och allmän barmhärtighet mot hela skapelsen. Därför sade han (må Allah välsigna honom och ge honom frid): ”Jag är min fader Ibrahims bön.”

Efter att Allah hade visat Ibrahim sådan ära och berättat om hans fullkomliga egenskaper, sade den Upphöjde:

Tafsir av imam Ibn Kathir

Den Upphöjde berättar om hur Ibrahim fullbordade sin bön för invånarna i det heliga området: att Allah skulle sända ett sändebud bland dem, det vill säga ur Ibrahims avkomma. Denna bön, som blev besvarad, stämde överens med Allahs redan fastställda beslut att utse Muhammed (Allahs välsignelser och frid vare över honom) till sändebud bland de olärda, till dem och till alla andra folk, människor och jinner.

Imam Ahmad sade: ”ʿAbd al-Rahman ibn Mahdi berättade för oss: Muʿawiya ibn Salih berättade för oss, från Saʿid ibn Suwayd al-Kalbi, från ʿAbd al-Aʿla ibn Hilal al-Sulami, från al-ʿIrbad ibn Sariya, som sade: Allahs sändebud (Allahs välsignelser och frid vare över honom) sade: ’Jag var hos Allah den siste av profeterna medan Adam ännu låg hopknådad i sin lera. Jag ska berätta för er vad som först tillkännagav detta: min fader Ibrahims bön, ʿIsas glada budskap om mig och min mors syn, som hon såg. Sådant ser även profeternas mödrar.’”

Samma hadith återberättades av Ibn Wahb, al-Layth och hans skrivare ʿAbd Allah ibn Salih, från Muʿawiya ibn Salih. Abu Bakr ibn Abi Maryam återberättade den också från Saʿid ibn Suwayd med samma kedja.

Imam Ahmad sade också: ”Abu al-Nadr berättade för oss: al-Faraj berättade för oss: Luqman ibn ʿAmir berättade: Jag hörde Abu Umama säga: Jag frågade: ’Allahs sändebud, vad var början på ditt uppdrag?’ Han svarade: ’Min fader Ibrahims bön, ʿIsas glada budskap om mig och att min mor såg hur ett ljus kom ut ur henne och lyste upp palatsen i Syrien.’” Meningen är att Ibrahim var den förste som tillkännagav och gjorde hans namn känt bland människorna.

Hans namn fortsatte att vara känt, berömt och vida omtalat tills den siste av Israels profeter, som var hans släkting, ʿIsa, Marias son (frid vare med honom), tydligt uttalade det. När han talade till Israels barn sade han: ”Jag är Allahs sändebud till er, som bekräftar det som fanns före mig i Tora och ger det glada budskapet om ett sändebud som kommer efter mig, vars namn är Ahmad” (Sura al-Saff, 61:6). Därför sade han i denna hadith: ”Min fader Ibrahims bön och ʿIsa, Marias sons, glada budskap.”

Hans ord ”och att min mor såg hur ett ljus kom ut ur henne och lyste upp palatsen i Syrien” har tolkats som en dröm hon såg när hon bar honom. Hon berättade den för sitt folk, och den spreds och blev vida känd bland dem. Den var en förberedelse inför hans ankomst. Att Syrien särskilt nämns som den plats där ljuset visade sig är en antydan om att hans religion skulle få fäste och bli bestående i Syrien.

Därför kommer Syrien i den yttersta tiden att vara ett fäste för islam och dess anhängare. Där ska ʿIsa ibn Maryam stiga ned, vid den vita östra minareten i Damaskus. I de två autentiska samlingarna finns följande hadith: ”En grupp bland mitt samfund kommer alltid att stå fast vid sanningen. De som sviker dem eller går emot dem kan inte skada dem, tills Allahs befallning kommer och de fortfarande är sådana.” I Sahih al-Bukhari står det: ”De är i Syrien.”

Abu Jaʿfar al-Razi återberättade från al-Rabiʿ ibn Anas, från Abu al-ʿAliya, om orden ”Vår Herre, sänd bland dem ett sändebud”: ”Det betyder Muhammeds samfund (Allahs välsignelser och frid vare över honom).” Det sades till Ibrahim: ”Din bön har blivit besvarad, och detta kommer att ske i den yttersta tiden.” Al-Suddi och Qatada sade likadant.

Den Upphöjdes ord ”och undervisar dem i skriften” betyder Koranen. ”Och visdomen” betyder sunna, enligt al-Hasan, Qatada, Muqatil ibn Hayyan, Abu Malik och andra. Det har också sagts att det betyder förståelse av religionen. Dessa betydelser står inte i motsättning till varandra.

Om orden ”och renar dem” sade ʿAli ibn Abi Talha, från Ibn ʿAbbas: ”Det betyder lydnad mot Allah och uppriktighet.” Muhammad ibn Ishaq sade om orden ”och undervisar dem i skriften och visdomen”: ”Han lär dem det goda, så att de gör det, och det onda, så att de aktar sig för det. Han berättar för dem att Han är nöjd med dem när de lyder Honom och ägnar sig åt mycket lydnad mot Honom, och att de bör undvika det som väcker Hans vrede genom olydnad.”

Hans ord ”Du är sannerligen den Allsmäktige, den Vise” betyder: Den Allsmäktige, som ingenting kan övermanna och som har makt över allt; den Vise i sina handlingar och ord, som låter allt få sin rätta plats. Detta är Hans visdom och rättvisa. (Sura al-Saff, 61:6.)

Tafsir al-Baghawi

”Vår Herre, sänd bland dem” — det vill säga bland den muslimska gemenskapen, som härstammar från Ibrahim och Ismaʿil. Det har också sagts: bland Mekkas invånare. ”Ett sändebud ur deras egna led” betyder en utsänd; avsikten är Muhammed (Allahs välsignelser och frid vare över honom).

Al-Sayyid Abu al-Qasim ʿAli ibn Musa al-Mawsawi berättade för oss: Abu Bakr Ahmad ibn Muhammad ibn ʿAbbas al-Balkhi berättade för mig: Imam Abu Sulayman Hamd ibn Muhammad ibn Ibrahim al-Khattabi berättade för oss: Muhammad ibn al-Makki berättade för mig: Ishaq ibn Ibrahim berättade för oss: Ibn Wahbs brorson berättade för oss: min farbror berättade för oss, från Muʿawiya, från Salih, från Saʿid ibn Suwayd, från ʿAbd al-Aʿla ibn Hilal al-Sulami, från al-ʿIrbad ibn Sariya, från Allahs sändebud, som sade: ”Jag var nedtecknad hos Allah som den siste av profeterna medan Adam ännu låg hopknådad i sin lera.

Jag ska berätta för er vad som först förebådade mitt uppdrag: jag är Ibrahims bön, ʿIsas glada budskap och min mors syn, som hon såg när hon födde mig: ett ljus kom ut ur henne och lyste upp palatsen i Syrien.” Med ”Ibrahims bön” avsåg han just denna bön, där Ibrahim bad att ett sändebud skulle sändas bland Ismaʿils barn. Ibn ʿAbbas sade: ”Alla profeter var Israels barn, utom tio: Nuh, Hud, Salih, Shuʿayb, Lut, Ibrahim, Ismaʿil, Ishaq, Yaʿqub och Muhammed. Allahs välsignelser och frid vare över dem alla.”

”Som reciterar” betyder: läser. ”Dina verser för dem” betyder Din skrift, det vill säga Koranen. En vers i Koranen är en sammanhängande textdel som avslutas där den tar slut. Det har också sagts att en vers är en grupp bokstäver; man säger: ”Folket gav sig av med sin ayah”, det vill säga med sin grupp.

”Och undervisar dem i skriften” betyder Koranen. Om ”visdomen” sade Mujahid: ”Förståelse av Koranen.” Muqatil sade: ”Koranens förmaningar och de föreskrifter den innehåller.” Ibn Qutayba sade: ”Det är kunskap och handling; en man kan inte vara vis förrän han förenar dem.”

Det har också sagts att det betyder sunna, föreskrifter och rättskipning eller förståelse av religionens rättsregler. Abu Bakr ibn Durayd sade: ”Varje ord som förmanar dig, uppmanar dig till en ädel handling eller hindrar dig från något skamligt är visdom.”

”Och renar dem” betyder att Han renar dem från avgudadyrkan och synder. Det har också sagts att det betyder att ta ut allmosan från deras egendom. Ibn Kaysan sade: ”Det betyder att han på Uppståndelsens dag vittnar om deras rättfärdighet, när de vittnar om att profeterna framförde budskapet; här avses med rening att förklara någon rättskaffens.”

”Du är sannerligen den Allsmäktige, den Vise.” Ibn ʿAbbas sade: ”Den Allsmäktige är Den som saknar sin like.” Al-Kalbi sade: ”Den som hämnas; belägget är Allahs ord: ’Allah är Allsmäktig, hämndens Herre’” (Sura Al ʿImran, 3:4). Det har också sagts: Den Oåtkomlige, som händerna inte når och som ingenting kan komma åt; eller Den Starke — för allmakt innebär styrka.

Allah säger: ”Vi styrkte dem med en tredje” (Sura Ya-Sin, 36:14), det vill säga Vi gav dem styrka. Det har också sagts: Den Segerrike, eftersom Allah säger: ”Han besegrade mig i tal” (Sura Sad, 38:23). Ett ordspråk lyder: ”Den som segrar tar bytet.”