Bön om rättfärdiga familjer

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

”Och de som säger: ’Vår Herre, skänk oss bland våra makar’”, det vill säga våra följeslagare, jämnåriga och hustrur, ”och våra avkomlingar en glädje för våra ögon”, det vill säga sådana som våra ögon gläds åt. Om vi betraktar deras tillstånd och egenskaper inser vi, utifrån deras höga ambitioner och upphöjda rang, att deras ögon inte gläds förrän de ser dem lyda sin Herre, ha kunskap och handla efter den. Detta är, liksom en bön om att deras makar och avkomlingar ska vara rättfärdiga, också en bön för dem själva, eftersom nyttan återkommer till dem. Därför ber de att detta ska skänkas dem och säger: ”Skänk oss.”

Deras bön gagnar dessutom alla muslimer, eftersom de nämndas rättfärdighet blir en orsak till att många som är knutna till dem och har nytta av dem också blir rättfärdiga.

”Och gör oss till föredömen för de gudfruktiga”, det vill säga: För oss, vår Herre, till denna höga rang, de sannfärdigas och Guds fullkomliga, rättfärdiga tjänares rang: att vara förebilder i religionen och föredömen för de gudfruktiga i ord och handling. De ska följa deras handlingar, känna förtroende för deras ord och de goda ska gå bakom dem, så att de både vägleder och själva är vägledda. Det är väl känt att en bön om att nå något också är en bön om det som krävs för att nå det.

Denna rang – att vara ett föredöme i religionen – kan inte uppnås annat än genom tålamod och visshet, såsom den Högste säger: ”Och Vi gjorde dem till föredömen som vägledde enligt Vårt bud, när de var tålmodiga och hade fast övertygelse om Våra tecken” (Koranen 32:24). Denna bön innefattar alltså många goda handlingar: tålamod i lydnaden mot Allah, att avstå från olydnad mot Honom och att uthärda Hans smärtsamma prövningar, liksom fullständig kunskap som för sin innehavare till visshetens rang.

Den innebär en stor godhet och riklig belöning, och att man når den högsta möjliga graden av karaktär bland människor efter profeterna.

Tafsir av imam Ibn Kathir

Hans ord: ”Och de som säger: ’Vår Herre, skänk oss bland våra makar och våra avkomlingar en glädje för våra ögon’” betyder: de ber Allah att låta av deras avkomma och deras efterkommande komma sådana som lyder Honom och dyrkar Honom ensam, utan någon partner. Ibn Abbas sade: De menar dem som handlar i lydnad, så att deras ögon gläds åt dem i detta liv och i det kommande. Ikrima sade: De menade inte skönhet eller ett vackert utseende, utan ville att de skulle vara lydiga.

Al-Hasan al-Basri tillfrågades om denna vers och sade: ”Att Allah låter den muslimske tjänaren se lydnad mot Allah hos sin hustru, sin bror och sin närstående vän. Nej, vid Allah, det finns inget som gläder en muslims ögon mer än att se ett barn, ett barnbarn, en bror eller en nära vän lyda Allah, den Mäktige och Majestätiske.” Ibn Jurayj sade om orden ”Skänk oss bland våra makar och våra avkomlingar en glädje för våra ögon”: ”De dyrkar Dig och dyrkar Dig väl, och de drar inte olyckor över oss.” Abd al-Rahman ibn Zayd ibn Aslam sade: ”De ber Allah att vägleda deras makar och avkomlingar till islam.”

Imam Ahmad sade: Yaʿmar ibn Bishr berättade för oss: ʿAbd Allah ibn al-Mubarak berättade för oss: Safwan ibn ʿAmr berättade för oss: ʿAbd al-Rahman ibn Jubayr ibn Nufayr berättade för mig, från sin far, som sade: ”En dag satt vi hos al-Miqdad ibn al-Aswad. En man gick förbi honom och sade: ’Lyckliga är dessa två ögon som har sett Allahs Sändebud, må Allahs välsignelser och frid vara över honom! Vi önskar att vi hade sett det du såg och bevittnat det du bevittnade.’ Detta gjorde honom vred, och jag förundrades, för mannen hade ju inte sagt något annat än gott.

Sedan vände han sig mot honom och sade: ’Vad får en man att önska sig att ha varit närvarande vid något som Allah höll undan för honom, när han inte vet hur han skulle ha varit om han hade bevittnat det? Vid Allah, bland dem som var närvarande hos Allahs Sändebud fanns människor som Allah kastade på ansiktet i helvetet, eftersom de inte följde honom och inte trodde på honom. Är ni inte tacksamma mot Allah för att Han har låtit er komma till världen utan att ni känner någon annan än er Herre och tror på det som er profet kom med, och för att ni har besparats den prövning som andra fick utstå?

Allah sände profeten, må Allahs välsignelser och frid vara över honom, under de svåraste förhållanden som någon profet hade sänts under, i en tid av okunnighet, då de inte ansåg att någon religion var bättre än avgudadyrkan. Han kom med en urskiljare [uppenbarelsen] som skilde mellan sanning och falskhet och mellan far och son. En man kunde se sin far, sin son eller sin bror som otrogen, medan Allah hade öppnat hans hjärtas lås för tron. Han visste att om den andre dog skulle han träda in i elden, och därför kunde hans ögon inte glädjas medan han visste att någon han älskade befann sig i elden.

Det är detta som Allah, den Upphöjde, säger: ’Och de som säger: Vår Herre, skänk oss bland våra makar och våra avkomlingar en glädje för våra ögon.’” Denna berättarkedja är autentisk, men de två [al-Bukhari och Muslim] har inte återgett den.

Hans ord: ”Och gör oss till föredömen för de gudfruktiga” betyder enligt Ibn Abbas, al-Hasan, Qatada, al-Suddi och al-Rabiʿ ibn Anas: ”Gör oss till föredömen i det goda, som andra följer.” Andra sade: ”Gör oss till vägledare som själva är vägledda till det goda.” De önskade att deras dyrkan skulle fortsätta genom deras barn och efterkommande, och att deras vägledning skulle nå andra till nytta. Det ger större belöning och ett bättre slut.

Därför återges det i Sahih Muslim från Abu Hurayra, må Allah vara nöjd med honom, att Allahs Sändebud sade: ”När Adams son dör upphör hans handlingar, utom i tre fall: ett rättfärdigt barn som ber för honom, kunskap som andra har nytta av efter honom eller en fortgående välgörenhet.”

Tafsir al-Baghawi

”Och de som säger: ’Vår Herre, skänk oss bland våra makar och våra avkomlingar …’” Abu ʿAmr, al-Kisaʾi och Abu Bakr reciterade ordet utan alif [i formen för avkomma], medan de övriga reciterade det med alif i pluralform.

”En glädje för våra ögon” betyder rättfärdiga och gudfruktiga barn. De säger: ”Gör dem rättfärdiga, så att våra ögon gläds åt det.” Al-Qurazi sade: ”Ingenting gläder en troendes ögon mer än att se sin hustru och sina barn lyda Allah, den Mäktige och Majestätiske.” Al-Hasan sade detsamma.

Ordet står i singular eftersom det är ett verbalnomen. Dess ursprungliga betydelse har samband med svalka, eftersom araberna besväras av hetta och finner lättnad i svalka. Man talar om svalka i ögonen vid glädje och hetta i ögonen vid sorg. Det sägs också att tårarna är kalla när ögat gråter av glädje och varma när det gråter av sorg.

Al-Azhari sade: ”’Glädje för ögonen’ betyder att hjärtat finner någon som det är nöjt med, så att ögat gläds åt den personen och inte söker sig till någon annan.”

”Och gör oss till föredömen för de gudfruktiga” betyder: gör oss till förebilder i det goda, så att de följer oss. Han sade inte ”förebilder” i plural, liksom i den Högstes ord: ”Vi är sannerligen världarnas Herres sändebud” (Koranen 26:16). Det har också sagts att betydelsen är plural, liksom i Hans ord: ”De är sannerligen mina fiender” (Koranen 26:77), det vill säga fiender; och man säger: ”Vår ledare är dessa”, det vill säga våra ledare. Det har även sagts att ordet är ett verbalnomen, liksom ”fasta” och ”bön”: man säger ”han ledde som föredöme”, på samma sätt som man säger ”han stod upp” och ”han fastade”.

Al-Hasan sade: ”Må vi följa de gudfruktiga och må de gudfruktiga följa oss.” Ibn Abbas sade: ”Gör oss till vägledande föredömen”, såsom Han säger: ”Och Vi gjorde dem till föredömen som vägledde enligt Vårt bud” (Koranen 32:24). Och gör oss inte till föredömen i villfarelse, såsom Han säger: ”Och Vi gjorde dem till föredömen som kallar till elden” (Koranen 28:41). Det har också sagts att ordalydelsen är omvänd och betyder: ”Gör de gudfruktiga till föredömen för oss och gör oss till sådana som följer dem och tar dem till förebilder.” Detta är Mujahids åsikt.