Bön om skydd från helvetet
رَبَّنَا اصْرِفْ عَنَّا عَذَابَ جَهَنَّمَ، إِنَّ عَذَابَهَا كَانَ غَرَامًا، إِنَّهَا سَاءَتْ مُسْتَقَرًّا، وَمُقَامًا.
رَبَّنَا اصْرِفْ عَنَّا عَذَابَ جَهَنَّمَ إِنَّ عَذَابَهَا كَانَ غَرَامًا إِنَّهَا سَاءَتْ مُسْتَقَرًّا وَمُقَامًا
Det gick inte att ladda ljudet. Försök igen senare.
Och de säger: ”Herre! Skona oss från helvetets straff, vars plågor aldrig upphör. Det är sannerligen en fasansfull hemvist och boplats!”
Bönen använder imperativformen «ṣrif» (اصْرِفْ – avvänd, håll borta). En av de främsta egenskaperna hos den Barmhärtiges tjänare (ʿIbād ar-Raḥmān) är att de förenar fromma handlingar med fruktan för straffet.
Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi
”Och de som säger: ’Herre, håll helvetets straff borta från oss’” – det vill säga: skydda oss från det genom att bevara oss från dess orsaker och förlåta det vi har gjort som skulle kunna leda till straff. ”Dess straff är sannerligen oupphörligt” – det vill säga, det håller fast vid dess invånare, likt en fordringsägare som håller fast vid sin gäldenär.
”Det är sannerligen en dålig vistelseort och boning.” De säger detta ödmjukt vädjande till sin Herre och visar hur stort deras behov av Honom är, och att de inte förmår uthärda detta straff. De påminner sig också om Allahs välgärning mot dem. Ju större och fruktansvärdare en svårighet är, desto större blir uppskattningen av att den avvärjs och desto starkare blir glädjen över att slippa den.
Tafsir av imam Ibn Kathir
Därför säger Han: ”Och de som säger: ’Herre, håll helvetets straff borta från oss. Dess straff är sannerligen oupphörligt’” – det vill säga beständigt och varaktigt. Poeten sade: ”Om Han straffar blir det en plåga som aldrig upphör, och om Han ger rikligt bekymrar det Honom inte.”
Därför sade al-Hasan om orden ”Dess straff är sannerligen oupphörligt”: ”Allt som drabbar människan och sedan upphör är inte en evig plåga. Den eviga plågan är den som består så länge himlarna och jorden består.” Sulaymān at-Taymī sade detsamma. Muḥammad ibn Kaʿb sade om orden ”Dess straff är sannerligen oupphörligt”: ”Det syftar på de välgärningar de åtnjöt i denna värld.
Allah frågade de otrogna om välgärningarna, men de återgäldade dem inte. Därför lät Han dem betala för dem och förde in dem i Elden.” Detta återberättades av al-Quraẓī.
”Det är sannerligen en dålig vistelseort och boning” – det vill säga: vilket eländigt hem att se på och vilken eländig plats att stanna på.
I sin kommentar till orden ”Det är sannerligen en dålig vistelseort och boning” återberättade Ibn Abī Ḥātim: Min far berättade för oss, al-Ḥasan ibn ar-Rabīʿ berättade för oss, Abū al-Aḥwaṣ berättade för oss från al-Aʿmash, från Mālik ibn al-Ḥārith, som sade: ”När en man kastas i Elden störtar han ned i den. När han når en av dess portar sägs det till honom: ’Stanna där, tills du får din gästgåva.’ Sedan får han en bägare med gift från svarta ormar och skorpioner att dricka. Huden skiljs då från kroppen, och håret, senorna och blodådrorna skiljs åt var för sig.”
Han återberättade också: Min far berättade för oss, al-Ḥasan ibn ar-Rabīʿ berättade för oss, Abū al-Aḥwaṣ berättade för oss från al-Aʿmash, från Mujāhid, från ʿUbayd ibn ʿUmayr, som sade: ”I Elden finns ormgropar med ormar stora som kameler och skorpioner stora som svarta mulor. När människorna kastas i Elden kommer ormarna ut ur sina bon och griper tag i deras läppar, hud och hår. De flår köttet ända ned till fötterna. När de känner Eldens hetta återvänder de.”
Imām Aḥmad sade: al-Ḥasan ibn Mūsā berättade för oss, Salām – det vill säga Ibn Miskīn – berättade för oss från Abū Ẓilāl, från Anas ibn Mālik (må Allah vara nöjd med honom), från Profeten ﷺ, som sade: ”En tjänare i Jahannam ropar i tusen år: ’O Du Kärleksfulle, O Du Givmilde!’ Då säger Allah till Jibrīl: ’Gå och hämta denne tjänare till Mig.’ Jibrīl går och finner Eldens invånare framstupa och gråtande. Han återvänder till sin Herre, den Mäktige och Majestätiske, och berättar för Honom.
Allah säger: ’Hämta honom till Mig, för han är på den och den platsen.’ Jibrīl hämtar honom och ställer honom inför hans Herre, den Mäktige och Majestätiske. Han säger till honom: ’Min tjänare, hur fann du din plats och ditt viloläger?’ Han svarar: ’Herre, vilken dålig plats, vilket dåligt viloläger!’
Då säger Han: ’För tillbaka Min tjänare.’ Tjänaren säger: ’Herre, jag trodde inte att Du skulle föra mig tillbaka till den efter att ha tagit mig därifrån!’ Då säger Han: ’Låt Min tjänare vara.’”
Tafsir al-Baghawi
”Det är sannerligen en dålig vistelseort och boning” betyder: vilken eländig plats att slå sig till ro på och vistas i.
Hans, den Mäktiges och Majestätiskes, ord: ”Och de som säger: ’Herre, håll helvetets straff borta från oss. Dess straff är sannerligen oupphörligt’” betyder: ihållande och beständigt, utan att lämna den som straffas av det bland de otrogna. Ordet för fordringsägare (gharīm) kommer av detta, eftersom han kräver sin rätt, enträget håller fast vid sin gäldenär och inte lämnar honom. Muḥammad ibn Kaʿb al-Quraẓī sade: ”Allah frågade de otrogna om ersättning för Sina välgärningar, men de betalade inte.
Därför ålade Han dem skulden, och de blev kvar i Elden.” Al-Ḥasan sade: ”Alla fordringsägare skiljs från sin gäldenär utom Jahannam.” Ordet gharām betyder också en beständig ondska; det har även sagts att det betyder undergång.
I Ṣaḥīḥ Muslim (nr 2742) återberättas att profeten Muḥammad ﷺ alltid brukade be om skydd från Eldens plåga i slutet av varje bön.