Tacksamhet och rättfärdiga gärningar

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

Han log och skrattade åt hennes ord, förundrad över hennes vältalighet, hennes välmenande råd och hennes välformulerade uttryck. Detta är profeternas, frid vare med dem, fullkomliga uppförande: att förundras när det finns anledning till det och att inte skratta mer än att le. Så var det också med Sändebudet, må Allah välsigna honom och skänka honom frid: det mesta av hans skratt bestod av leenden. Högljutt gapskratt tyder på lättsinne och dåligt uppförande.

Att inte le eller visa förundran över något som förtjänar förundran tyder däremot på ett hårt sinnelag och högmod. Sändebuden är fria från båda dessa egenskaper.

Han sade, tacksam mot Allah som hade fört honom till detta tillstånd: ”Herre! Ingjut i mig” — det vill säga: inspirera mig och ge mig förmågan — ”att visa tacksamhet för Din välsignelse som Du har skänkt mig och mina föräldrar”, eftersom välsignelsen över föräldrarna också är en välsignelse över barnet. Han bad alltså sin Herre om förmågan att tacka för Hans religiösa och världsliga välsignelser över honom och hans föräldrar.

”Och att göra rättfärdiga handlingar som behagar Dig” betyder: ge mig förmågan att göra rättfärdiga handlingar som Du är nöjd med, eftersom de överensstämmer med Din befallning, utförs uppriktigt och är fria från sådant som fördärvar eller minskar deras värde. ”Och låt mig genom Din nåd” — varav paradiset är en del — ”ingå bland Dina rättfärdiga tjänare”, för nåden är avsedd för de rättfärdiga, trots att deras grader och ställningar skiljer sig åt. Detta är ett exempel som Allah har nämnt på Sulaymans tillstånd när han hörde myrans tal och rop.

Tafsir av imam Ibn Kathir

”Han log och skrattade åt hennes ord och sade: ’Herre! Ingjut i mig att visa tacksamhet för Din välsignelse som Du har skänkt mig och mina föräldrar, och att göra rättfärdiga handlingar som behagar Dig.’” Det vill säga: inspirera mig att tacka för Din välsignelse som Du har skänkt mig genom att lära mig fåglarnas och djurens språk, och som Du har skänkt mina föräldrar genom att de underkastade sig Dig och trodde på Dig.

”Och att göra rättfärdiga handlingar som behagar Dig” betyder: handlingar som Du älskar och är nöjd med.

”Och låt mig genom Din nåd ingå bland Dina rättfärdiga tjänare” betyder: när Du låter mig dö, låt mig då ansluta mig till Dina rättfärdiga tjänare och till den högsta gemenskapen bland Dina närstående.

De uttalanden som vissa uttolkare har gjort — att denna dal låg i Syrien eller någon annanstans, att myran hade två vingar likt en fluga eller annat i den stilen — tillför ingenting av värde. Det återberättas från Nawf al-Bikālī att Sulaymans myror var stora som vargar. Så har jag sett det skrivet med bokstaven yā’ (ي), men det ska vara med bokstaven bā’ (ب); det är en felskrivning. Allah vet bäst.

Poängen är att Sulayman, frid vare med honom, förstod hennes ord och log och skrattade åt dem. Detta är verkligen något mycket märkligt.

Ibn Abī Ḥātim sade: Min far berättade för oss, Muhammad ibn Bashshār berättade för oss, Yazīd ibn Hārūn berättade för oss, Mis‘ar berättade för oss från Zayd al-‘Amī, från Abū aṣ-Ṣiddīq an-Nājī, som sade: Sulayman, frid vare med honom, gick ut för att be om regn. Då såg han en myra som låg på rygg med benen lyfta mot himlen och sade: ”Allah, vi är en av Dina skapelser och kan inte klara oss utan att Du ger oss vatten. Om Du inte vattnar oss går vi under.” Sulayman sade då: ”Gå tillbaka, ni har fått regn genom någon annans åkallan.”

Det är också fastställt i den autentiska samlingen hos Muslim, genom ‘Abd ar-Razzāq från Ma‘mar, från Hammām, från Abū Hurayra, att Profeten, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, sade: ”En myra bet en av profeterna. Han befallde då att myrornas samhälle skulle brännas. Allah uppenbarade för honom: ’För att en myra bet dig förintade du ett av de folk som prisar Allah? Varför inte bara en enda myra?’”

Tafsir al-Baghawi

Allahs, den Upphöjdes, ord: ”Han log och skrattade åt hennes ord.” Az-Zajjāj sade: ”Profeterna skrattade oftast genom att le.” Ordet ”skrattade” betyder här ”log”. Det har sagts att det först var ett leende och sedan ett skratt.

‘Ā’isha sade: ”Jag såg aldrig Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid, skratta så att hans gom blev synlig. Han brukade bara le.” Detta återberättas för oss av ‘Abd al-Wāḥid al-Malīḥī, från Aḥmad ibn ‘Abd Allāh an-Nu‘aymī, från Muhammad ibn Yūsuf, från Muhammad ibn Ismā‘īl, från Yaḥyā ibn Sulaymān, från Ibn Wahb, från ‘Amr — det vill säga Ibn al-Ḥārith — från an-Naḍr, som återberättade det från Sulaymān ibn Yasār, från ‘Ā’isha.

‘Abd Allāh ibn al-Ḥārith ibn Jaz’ sade: ”Jag såg ingen som log mer än Allahs Sändebud, må Allah välsigna honom och skänka honom frid.” Detta återberättas för oss av ‘Abd Allāh ibn ‘Abd aṣ-Ṣamad al-Jūzajānī, från Abū al-Qāsim al-Khuzā‘ī, från al-Haytham ibn Kulayb, från Abū ‘Īsā, från Qutayba ibn Sa‘īd, från Ibn Lahī‘a, från ‘Abd Allāh ibn al-Mughīra, från ‘Abd Allāh ibn al-Ḥārith ibn Jaz’.

Muqātil sade: Sulayman skrattade åt myrans ord av förundran, eftersom en människa förundras och skrattar när hon ser något hon inte känner till. Därefter prisade Sulayman sin Herre för vad Han hade skänkt honom.

”Och han sade: ’Herre! Ingjut i mig’” betyder: inspirera mig ”att visa tacksamhet för Din välsignelse som Du har skänkt mig och mina föräldrar, och att göra rättfärdiga handlingar som behagar Dig, och låt mig genom Din nåd ingå bland Dina rättfärdiga tjänare”. Det vill säga: låt mig ingå bland dem, skriv mitt namn tillsammans med deras och samla mig i deras skara. Ibn ‘Abbās sade: Han menade tillsammans med Ibrāhīm, Ismā‘īl, Isḥāq, Ya‘qūb och de profeter som kom efter dem.

Det har också sagts att innebörden är: låt mig genom Din nåd träda in i paradiset tillsammans med Dina rättfärdiga tjänare.