Tron och vittnesbördet

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

När de hörde det som uppenbarats för Sändebudet Muhammad, må Gud välsigna honom och ge honom frid, påverkades deras hjärtan och de ödmjukade sig inför det. Deras ögon flödade av tårar på grund av den sanning de hörde och var övertygade om. Därför trodde de och bekände den, och sade: ”Herre! Vi tror, räkna oss därför bland vittnena” – det vill säga Muhammads gemenskap, som vittnar om Guds enhet och om att Hans sändebud är sändebud och att det de förmedlat är sant.

De vittnar också om de tidigare folken, både om dem som trodde och dem som förnekade. De är rättvisa, och deras vittnesmål godtas, såsom den Upphöjde säger: ”Så har Vi gjort er till en gemenskap av medelväg, så att ni ska vara vittnen över människorna och Sändebudet ska vara vittne över er.”

Det verkar som om de blev förebrådda för sin tro och för att de skyndade sig att anta den. Då sade de: ”Och varför skulle vi inte tro på Gud och på den sanning som har kommit till oss, när vi hoppas att vår Herre ska låta oss träda in tillsammans med de rättfärdiga människorna?” Det vill säga: Vad skulle hindra oss från att tro på Gud, när sanningen från vår Herre har kommit till oss och inte kan betvivlas? Om vi tror och följer sanningen hoppas vi att Gud ska låta oss träda in i paradiset tillsammans med de rättfärdiga.

Vad skulle kunna hindra oss? Är inte detta skäl nog för att skynda till tron och underkasta sig den, i stället för att hålla sig borta från den?

Tafsir av imam Ibn Kathir

Sedan beskriver Han deras underkastelse inför sanningen, deras följande av den och deras rättvisa hållning. Han säger: ”När de hör det som har uppenbarats för Sändebudet ser du hur deras ögon flödar av tårar, eftersom de känner igen sanningen.” Det vill säga: på grund av det de redan kände till från förutsägelserna om Muhammads sändebudskap, må Gud välsigna honom och ge honom frid.

”De säger: ’Herre! Vi tror, räkna oss därför bland vittnena.’” Det vill säga: bland dem som vittnar om att detta är sant och tror på det. An-Nasa’i återberättade från ʿAmr ibn ʿAli al-Fallas, från ʿUmar ibn ʿAli ibn Muqaddam, från Hisham ibn ʿUrwa, från sin far, från ʿAbd Allah ibn az-Zubayr, att denna vers uppenbarades om An-Najashi och hans följeslagare: ”När de hör det som har uppenbarats för Sändebudet ser du hur deras ögon flödar av tårar, eftersom de känner igen sanningen.

De säger: ’Herre! Vi tror, räkna oss därför bland vittnena.’”

At-Tabarani sade: Abu Shubayl ʿUbayd Allah ibn ʿAbd ar-Rahman ibn Waqid berättade för oss; min far berättade för oss; al-ʿAbbas ibn al-Fadl berättade för oss, från ʿAbd al-Jabbar ibn Nafiʿ ad-Dabbi, från Qatada och Jaʿfar ibn Iyas, från Saʿid ibn Jubayr, från Ibn ʿAbbas om Guds ord: ”När de hör det som har uppenbarats för Sändebudet ser du hur deras ögon flödar av tårar.” Han sade: De var jordbrukare som kom från Abessinien tillsammans med Jaʿfar ibn Abi Talib. När Guds Sändebud, må Gud välsigna honom och ge honom frid, reciterade Koranen för dem trodde de, och deras ögon flödade av tårar.

Guds Sändebud sade till dem: ”Kanske kommer ni, när ni återvänder till ert land, att överge er religion?” De svarade: ”Vi kommer inte att överge vår religion.” Då uppenbarade Gud detta om deras ord.

Ibn Abi Hatim, Ibn Mardawayh och al-Hakim återberättade i sin Mustadrak, genom Simak, från ʿIkrima, från Ibn ʿAbbas om orden ”räkna oss därför bland vittnena”: Det vill säga tillsammans med Muhammad, må Gud välsigna honom och ge honom frid. Hans gemenskap är vittnena; de vittnar för sin Profet om att han framförde budskapet och för sändebuden om att de framförde sina budskap. Al-Hakim sade: ”Kedjan är autentisk, men de två [al-Bukhari och Muslim] har inte återgett den.” Må Gud vara nöjd med dem båda.

Den Upphöjde säger: ”Och varför skulle vi inte tro på Gud och på den sanning som har kommit till oss, när vi hoppas att vår Herre ska låta oss träda in tillsammans med de rättfärdiga människorna?” Denna grupp bland de kristna är den som avses i orden: ”Bland Bokens folk finns det sådana som tror på Gud och på det som har uppenbarats för er och det som har uppenbarats för dem, ödmjuka inför Gud.” [Āl ʿImrān 3:199] De är också de som Gud beskriver med orden: ”De som Vi gav Skriften före den tror på den. När den reciteras för dem säger de: ’Vi tror på den.

Den är sanningen från vår Herre. Redan före den var vi undergivna.’ Dessa ska få sin belöning två gånger, eftersom de var tålmodiga; de avvärjer det onda med det goda och ger av det Vi har skänkt dem. När de hör tomt tal vänder de sig bort från det och säger: ’Vi har våra handlingar och ni har era handlingar. Frid vare med er! Vi söker inte de okunniga.’” [Al-Qasas 28:52–55]

Tafsir al-Baghawi

”Och varför skulle vi inte tro på Gud och på den sanning som har kommit till oss?” Det var judarna som förebrådde dem och sade: ”Varför har ni trott?” De svarade med dessa ord.

”När vi hoppas att vår Herre ska låta oss träda in tillsammans med de rättfärdiga människorna” – det vill säga i Muhammads gemenskap. Belägg för detta är Hans ord: ”Mina rättfärdiga tjänare ska ärva jorden.” [Al-Anbiyāʾ 21:105]

”När de hör det som har uppenbarats för Sändebudet” – Muhammad, må Gud välsigna honom och ge honom frid – ”ser du hur deras ögon flödar”, det vill säga rinner, ”av tårar, eftersom de känner igen sanningen.” Ibn ʿAbbas, må Gud vara nöjd med dem båda, sade i en återberättelse från ʿAta: Detta syftar på An-Najashi och hans följeslagare. Jaʿfar reciterade Kaf-Ha-Ya-ʿAyn-Sad för dem i Abessinien, och de fortsatte att gråta tills Jaʿfar hade avslutat recitationen.

”De säger: ’Herre! Vi tror, räkna oss därför bland vittnena’” – det vill säga bland Muhammads gemenskap. Belägget för detta är den Upphöjdes ord: ”så att ni ska vara vittnen över människorna.” [Al-Baqara 2:143]