Förlåtelse och en unik makt

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

Han sade: ”Herre, förlåt mig och skänk mig ett kungadöme vars like ingen efter mig ska få. Du är sannerligen den ständigt Givande.” Allah bönhörde honom, förlät honom och återgav honom hans kungadöme. Han gav honom dessutom ett kungadöme som ingen efter honom fick: Han gjorde djinnerna underdåniga åt honom, så att de byggde det han ville och dök för hans räkning i havet för att hämta pärlor och smycken. De av dem som trotsade honom fjättrade han i bojor och band fast.

Tafsir av imam Ibn Kathir

”Han sade: ’Herre, förlåt mig och skänk mig ett kungadöme vars like ingen efter mig ska få. Du är sannerligen den ständigt Givande.’”

Några har sagt att innebörden av ”vars like ingen efter mig ska få” är: Ingen ska kunna beröva mig det, såsom skedde med kroppen som kastades på hans tron. Det skulle alltså inte innebära att han ville förhindra människor efter honom från att få kungadöme. Den riktiga uppfattningen är att han bad Allah den Upphöjde om ett kungadöme som ingen människa efter honom skulle få dess like. Detta är den uppenbara innebörden av versens sammanhang, och autentiska hadither från Allahs Sändebud ﷺ har återgivits på flera sätt till stöd för detta.

Al-Bukhari sade vid sin kommentar till denna vers: ”Ishaq ibn Ibrahim berättade för oss: Ruh och Muhammad ibn Jaʿfar meddelade oss, från Shuʿbah, från Muhammad ibn Ziyad, från Abu Hurayrah, må Allah vara nöjd med honom, att Profeten ﷺ sade: ’En ifrit bland djinnerna bröt sig loss i natt – eller något liknande uttryck – för att störa min bön. Allah gav mig makt över honom. Jag tänkte binda honom vid en av moskéns pelare, så att ni alla kunde se honom på morgonen. Då kom jag ihåg min broder Sulaymans ord: ”Herre, förlåt mig och skänk mig ett kungadöme vars like ingen efter mig ska få.”’

Ruh tillade: ’Då drev han bort honom förödmjukad.’” Så återgav även Muslim och al-Nasa’i den från Shuʿbah.

Muslim sade i sin Sahih: ”Muhammad ibn Salamah al-Muradi berättade för oss: ʿAbdullah ibn Wahb berättade för oss, från Muʿawiyah ibn Salih, som berättade för mig från Rabiʿah ibn Yazid, från Abu Idris al-Khawlani, från Abu al-Darda’, som sade: Allahs Sändebud ﷺ reste sig för att be. Vi hörde honom säga: ’Jag söker skydd hos Allah från dig.’ Sedan sade han: ’Jag förbannar dig med Allahs förbannelse’ – tre gånger – och sträckte ut handen som om han försökte gripa något.

När han hade avslutat bönen sade vi: ’Allahs Sändebud, vi hörde dig säga något under bönen som vi inte hört dig säga tidigare, och vi såg dig sträcka ut handen.’ Han sade: ’Allahs fiende Iblis kom med en eldslåga för att kasta den i mitt ansikte. Jag sade: ”Jag söker skydd hos Allah från dig” tre gånger. Sedan sade jag: ”Jag förbannar dig med Allahs fullständiga förbannelse.”

Han drog sig inte undan; det krävdes tre gånger. Sedan ville jag gripa honom. Vid Allah! Om det inte vore för vår broder Sulaymans bön skulle han ha vaknat bunden, så att Medinas barn kunde leka med honom.’”

Imam Ahmad sade: ”Abu Ahmad berättade för oss: Maysarah ibn Maʿbad berättade för oss: Abu ʿUbayd, Sulaymans tjänare, berättade för oss: Jag såg ʿAta’ ibn Yazid al-Laythi stå och be. Jag gick för att passera framför honom, men han hindrade mig. Sedan sade han: ’Abu Saʿid al-Khudri berättade för mig att Allahs Sändebud ﷺ stod och bad morgonbönen, medan Abu Saʿid stod bakom honom. Han reciterade, men recitationen blev förvirrad för honom.

När han avslutat bönen sade han: ”Om ni hade sett mig och Iblis! Jag sträckte ut handen och fortsatte att strypa honom tills jag kände hans salivs kyla mellan dessa två fingrar – tummen och den bredvid. Om det inte vore för min broder Sulaymans bön skulle han ha vaknat bunden vid en av moskéns pelare, så att Medinas barn kunde leka med honom. Låt därför den av er som kan se till att ingen kommer mellan honom och böneriktningen göra det.”’”

Abu Dawud återgav från Ahmad ibn Abi Surayj, från Abu Ahmad, denna del av hadithen: ”Låt därför den av er som kan se till att ingen kommer mellan honom och böneriktningen göra det.”

Imam Ahmad sade: ”Muʿawiyah ibn ʿAmr berättade för oss: Ibrahim ibn Muhammad al-Fazari berättade för oss: al-Awzaʿi berättade för oss, från Rabiʿah ibn Yazid, från ʿAbdullah al-Daylami, som sade: Jag besökte ʿAbdullah ibn ʿAmr i hans trädgård i Ta’if, som kallades al-Waht. Han hade armen om en ung qurayshitisk man som var känd för att dricka vin.

Jag sade: ’Jag har hört en hadith från dig: ”Den som dricker en klunk vin får inte sin ånger godtagen av Allah den Mäktige och Upphöjde på fyrtio morgnar; den olycklige är olycklig redan i sin mors liv; och den som kommer till Jerusalem utan annat syfte än att be där lämnar sina synder bakom sig som den dag hans mor födde honom.”’ När den unge mannen hörde vinet nämnas drog han sin hand ur ʿAbdullahs och gick därifrån.

ʿAbdullah ibn ʿAmr sade: ’Jag tillåter inte någon att tillskriva mig något jag inte har sagt. Jag hörde Allahs Sändebud ﷺ säga: ”Den som dricker en klunk vin får inte sin bön godtagen under fyrtio morgnar. Om han ångrar sig godtar Allah hans ånger. Om han återfaller godtas inte hans bön under fyrtio morgnar, men om han ångrar sig godtar Allah hans ånger.

Om han återfaller …” – jag minns inte om det var tredje eller fjärde gången – ”blir det Allahs rätt att på Uppståndelsens dag låta honom dricka av khabal-avrinningen.”’ Han sade också: ’Jag hörde Allahs Sändebud ﷺ säga: ”Allah skapade skapelsen i mörker och lät sedan en del av Sitt ljus falla över dem. Den som då fick del av Hans ljus blev vägledd, och den som inte fick del av det gick vilse. Därför säger jag att pennan har torkat i enlighet med Allahs, den Mäktige och Upphöjdes, kunskap.”’

Jag hörde också Allahs Sändebud ﷺ säga: ’Sulayman bad Allah den Upphöjde om tre saker. Han fick två av dem, och vi hoppas att den tredje också har beviljats oss. Han bad om en dom som överensstämde med Allahs dom, och den fick han. Han bad om ett kungadöme vars like ingen efter honom skulle få, och det fick han.

Och han bad att varje man som lämnade sitt hem med inget annat mål än att be i denna moské skulle komma ut ur sina synder som den dag hans mor födde honom. Vi hoppas att Allah den Upphöjde har beviljat oss även detta.’”

Den sista delen av denna hadith återgav al-Nasa’i och Ibn Majah genom flera kedjor från ʿAbdullah ibn Fayruz al-Daylami, från ʿAbdullah ibn ʿAmr, som sade att Allahs Sändebud ﷺ sade: ”När Sulayman byggde Jerusalem bad han sin Herre den Mäktige och Upphöjde om tre ting …” och återgav hadithen.

Den har också återberättats från Rafiʿ ibn ʿUmayr, må Allah vara nöjd med honom, med en ovanlig kedja och ordalydelse. Al-Tabarani sade: ”Muhammad ibn al-Hasan ibn Qutaybah al-ʿAsqalani berättade för oss: Muhammad ibn Ayyub ibn Suwayd berättade för oss: Min far berättade för mig: Ibrahim ibn Abi ʿAblah berättade för oss, från Abu al-Zahiriyyah, från Rafiʿ ibn ʿUmayr, som sade: Jag hörde Allahs Sändebud ﷺ säga: ’Allah den Mäktige och Upphöjde sade till Dawud, frid vare med honom: ”Bygg ett hus åt Mig på jorden.” Dawud byggde ett hus åt sig själv innan han byggde huset som han hade befallts att bygga.

Då uppenbarade Allah för honom: ”Dawud, byggde du ditt hus före Mitt?” Han svarade: ”Herre, så bestämde Du; den som har makt tar det som han själv föredrar.” Sedan började han bygga moskén. När muren var färdig föll den samman tre gånger.

Han klagade över detta till Allah den Mäktige och Upphöjde och sade: ”Herre, varför?” Allah sade: ”Du är inte lämpad att bygga ett hus åt Mig, eftersom blod har spillts genom dina händer.” Dawud sade: ”Herre, skedde inte detta för Din sak och av kärlek till Dig?” Allah svarade: ”Jo, men de var Mina tjänare, och Jag är barmhärtigare mot dem.”

Detta tyngde honom. Då uppenbarade Allah för honom: ”Sörj inte. Jag ska låta din son Sulayman färdigställa byggnaden.” När Dawud dog började Sulayman bygga den. När den var färdig frambar han offer, slaktade offerdjur och samlade Israels barn.

Då uppenbarade Allah för honom: ”Jag ser hur glad du är över att ha byggt Mitt hus. Be Mig om något, så ska Jag ge dig det.” Han sade: ”Jag ber Dig om tre ting: en dom som överensstämmer med Din dom, ett kungadöme vars like ingen efter mig ska få och att den som kommer till detta hus enbart för att be där ska lämna sina synder bakom sig som den dag hans mor födde honom.”’ Allahs Sändebud ﷺ sade: ’De två första har han fått, och jag hoppas att han också har fått den tredje.’”

Imam Ahmad sade: ”ʿAbd al-Samad berättade för oss: ʿUmar ibn Rashid al-Yamami berättade för oss: Iyas ibn Salamah ibn al-Akwaʿ berättade för oss, från sin far, som sade: Jag hörde aldrig Allahs Sändebud ﷺ åkalla en bön utan att han började den med orden: ’Förhärligad är min Herre, den Högste, den Upphöjde, den ständigt Givande.’”

Abu ʿUbayd sade: ”ʿAli ibn Thabit berättade för oss, från Jaʿfar ibn Burqan, från Salih ibn Mismar, som sade: När Allahs profet Dawud dog uppenbarade Allah för hans son Sulayman, frid vare med dem båda: ’Be Mig om det du behöver.’ Han sade: ’Jag ber Dig att ge mig ett hjärta som vördar Dig, liksom min fars hjärta gjorde, och att göra mitt hjärta kärleksfullt mot Dig, liksom min fars hjärta var.’ Allah sade: ’Jag sände Min tjänare och frågade honom vad han behövde, men hans önskan var att Jag skulle ge hans hjärta vördnad för Mig och göra hans hjärta kärleksfullt mot Mig. Därför ska Jag ge honom ett kungadöme vars like ingen efter honom ska få.’”

Tafsir al-Baghawi

”Han sade: ’Herre, förlåt mig och skänk mig ett kungadöme vars like ingen efter mig ska få.’” Muqatil och Ibn Kaysan sade: ”Det ska inte tillfalla någon efter mig.” ʿAta’ ibn Abi Rabah sade: ”Han menade: Skänk mig ett kungadöme som Du inte tar ifrån mig i slutet av mitt liv och ger åt någon annan, så som Du tidigare tog det ifrån mig.”

”Du är sannerligen den ständigt Givande.” Det har sagts att han bad om detta för att det skulle vara ett tecken på hans profetskap, ett bevis på hans sändebudskap och ett mirakel. Det har också sagts att han bad om det som ett tecken på att hans ånger hade godtagits, eftersom Allah besvarade hans bön, återgav honom hans kungadöme och utökade det. Muqatil ibn Hayyan sade: ”Sulayman hade ett kungadöme, men med orden ’vars like ingen efter mig ska få’ avsåg han vindarnas, fåglarnas och djinnernas tjänst, vilket framgår av det som följer.”

ʿAbd al-Wahid al-Malihi berättade för oss: Ahmad ibn ʿAbdullah al-Nuʿaymi berättade för oss: Muhammad ibn Yusuf berättade för oss: Muhammad ibn Ismaʿil berättade för oss: Muhammad ibn Bashshar berättade för oss: Muhammad ibn Jaʿfar berättade för oss: Shuʿbah berättade för oss, från Muhammad ibn Ziyad, från Abu Hurayrah, från Profeten ﷺ, som sade: ”En ifrit bland djinnerna bröt sig loss i natt för att störa min bön. Allah gav mig makt över honom, så jag grep honom och tänkte binda honom vid en av moskéns pelare, så att ni alla kunde se honom.

Då kom jag ihåg min broder Sulaymans bön: ’Herre, skänk mig ett kungadöme vars like ingen efter mig ska få.’ Så jag drev bort honom förödmjukad.”