Änglarnas bön för de troende

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

”Och skydda dem från det onda” (وَقِهِمُ السَّيِّئَاتِ), det vill säga från onda handlingar och deras följder, eftersom de vållar den som begår dem lidande. ”Den du skyddar från det onda på den dagen” (وَمَنْ تَقِ السَّيِّئَاتِ يَوْمَئِذٍ), det vill säga på Uppståndelsens dag, ”har du sannerligen visat barmhärtighet” (فَقَدْ رَحِمْتَهُ). Din barmhärtighet fortsätter ständigt att omfatta tjänarna; det enda som hindrar den är tjänarnas synder och onda gärningar. Den du skyddar från det onda ger du framgång att utföra goda gärningar och få deras goda belöning.

”Och detta” (وَذَلِكَ), det vill säga att det fruktade avvärjs genom skydd från det onda och att det efterlängtade uppnås genom barmhärtigheten, ”är den väldiga segern” (هُوَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ), en seger utan like, bättre än något som människor kan tävla om.

Änglarnas bön innefattar fullkomlig kunskap om deras Herre och att de närmar sig Allah genom Hans skönaste namn, vilka Han älskar att Hans tjänare åkallar Honom med. De ber också om det som passar det de ber Allah om. Eftersom de ber om att barmhärtigheten ska skänkas och följderna av den mänskliga naturens brister undanröjas — en natur vars böjelser till synder och liknande orsaker Allah känner till och har full kunskap om — åkallar de Den Barmhärtige, Den Allvetande.

Deras bön visar också deras fullkomliga vördnad inför Allah den Upphöjde: de erkänner att Han är deras Herre, både genom Hans allmänna och Hans särskilda herravälde. De äger ingenting och kan inte åberopa någon ställning inför sin Herre. Deras bön kommer från den som i sig själv är fattig i alla avseenden. Allt är enbart Allahs ynnest, godhet och välvilja.

Deras bön visar att de fullständigt överensstämmer med sin Herre genom att älska de handlingar Han älskar: tillbedjan som de själva utför med de älskandes uppriktiga ansträngning, och de människor — de troende — som Allah den Upphöjde älskar bland Sina skapelser. Av de ansvariga skapelserna avskyr Allah de otrogna, men inte de troende. Av kärlek till dem ber änglarna därför till Allah och anstränger sig för att deras tillstånd ska bli gott. Att be för någon är ett av de tydligaste tecknen på kärlek till honom, eftersom man endast ber för den man älskar.

Den utförliga redogörelsen för deras bön efter orden ”och de ber om förlåtelse för de troende” (وَيَسْتَغْفِرُونَ لِلَّذِينَ آمَنُوا) innehåller en fin påminnelse om hur man bör begrunda Allahs bok. Den som begrundar den bör inte nöja sig med den fristående ordalydelsen. När han har förstått uttryckets innebörd korrekt bör han använda sitt förstånd för att betrakta saken, vägarna som leder till den, det som den inte kan fullbordas utan och det som den är beroende av.

Han bör vara övertygad om att Allah avsett även detta, liksom han är övertygad om att Allah avsett den särskilda innebörd som uttrycket direkt anger.

Det finns två skäl till att han bör vara övertygad om att Allah avsett detta: för det första att han vet och är säker på att det följer av innebörden och är nödvändigt för den; för det andra att han vet att Allah känner till allting och har befallt Sina tjänare att begrunda och tänka över Sin bok. Allah känner till vad dessa betydelser för med sig. Han har förklarat att Hans bok är vägledning, ljus och klargörande av allting, och att den är det mest vältaliga och tydligast förklarande talet. Därigenom får tjänaren stor kunskap och mycken godhet, i den mån Allah ger honom framgång.

I vår tafsir finns mycket av detta, och det är Allah som har skänkt oss det.

Ibland kan sambandet i vissa verser undgå den som inte begrundar dem med ett klart tänkande. Vi ber Allah den Upphöjde öppna för oss ur Sin barmhärtighets skatter det som blir en orsak till att vårt och muslimernas tillstånd förbättras. Vi har inget annat än att hålla fast vid Hans godhet och åkalla Honom genom Hans välvilja, som vi ständigt får del av i varje stund och ögonblick. Vi ber Honom av Sin nåd att skydda oss från det onda i våra själar, som hindrar och står i vägen för att Hans barmhärtighet ska nå oss.

Han är sannerligen den Generöse, den Frikostige, som skänker både medlen och det de leder till.

Detta visar också att den som står nära en människa — en make eller maka, ett barn eller en vän — kan få del av lycka genom henne, och att deras samhörighet kan bli en orsak till gott för honom, utöver hans egna handlingar och det som ligger bakom dem. Änglarna bad ju för de troende och för de rättfärdiga bland deras fäder, makar och ättlingar. Man kan dock säga att deras rättfärdighet måste finnas där, med hänvisning till orden ”och den som var rättfärdig” (وَمَنْ صَلَحَ). Då blir detta följden av deras handlingar. Allah vet bäst.

Allah den Upphöjde berättar om Sin fullkomliga mildhet mot Sina troende tjänare och om de medel Han har berett för deras lycka, medel som ligger utanför deras egen förmåga: de nära änglarnas bön om förlåtelse för dem och deras böner om sådant som gagnar deras religion och deras nästa liv. I detta ligger också en upplysning om tronbärarnas höga ställning, deras närhet till sin Herre, deras omfattande tillbedjan och deras uppriktiga omsorg om Allahs tjänare. De vet att Allah älskar detta hos dem.

Därför säger Han: ”De som bär tronen” (الَّذِينَ يَحْمِلُونَ الْعَرْشَ), det vill säga Den Barmhärtiges tron, skapelsens tak, den största, vidaste och skönaste av skapelserna och den som är närmast Allah den Upphöjde. Allahs tron omfattar jorden, himlarna och fotpallen. Dessa änglar har Allah anförtrott att bära Sin väldiga tron. De är utan tvivel bland de största, mäktigaste och starkaste änglarna.

Att Allah har utvalt dem att bära Sin tron, nämnt dem först och låtit dem vara nära Honom visar att de är den främsta gruppen bland änglarna, frid vare med dem. Allah säger: ”Och på den dagen ska åtta bära din Herres tron ovanför sig” (69:17). ”Och de som är runt den” (وَمَنْ حَوْلَهُ), de nära änglarna som har hög ställning och stor förtjänst, ”upphöjer sin Herre och prisar Hans lov” (يُسَبِّحُونَ بِحَمْدِ رَبِّهِمْ). Detta är ett beröm av deras omfattande tillbedjan av Allah den Upphöjde, särskilt deras lovprisning och prisande.

All annan tillbedjan ingår också i att upphöja och prisa Allah: den förklarar Honom fri från att en tjänare skulle rikta sin tillbedjan till någon annan än Honom och lovprisar Honom. Lovprisningen är i själva verket tillbedjan av Allah den Upphöjde. När tjänaren säger ”Allah är fri från brister, och lov och pris tillhör Honom” ingår även detta i det och är en av formerna av tillbedjan.

”Och de ber om förlåtelse för de troende” (وَيَسْتَغْفِرُونَ لِلَّذِينَ آمَنُوا). Detta är en av trons många nyttor och förträffligheter: änglarna, som själva inte har några synder, ber om förlåtelse för de troende. Genom sin tro blir den troende således en orsak till denna stora förmån. Eftersom förlåtelsen har följder som den inte kan fullbordas utan — mer än vad många föreställer sig, då de tror att bönen om förlåtelse endast syftar till att synderna ska förlåtas — nämner Allah hur änglarna ber för dem och tar upp det som förlåtelsen förutsätter.

De säger: ”Vår Herre! Du omfattar allt med nåd och kunskap” (رَبَّنَا وَسِعْتَ كُلَّ شَيْءٍ رَحْمَةً وَعِلْمًا). Din kunskap omfattar allting. Ingenting är dolt för Dig, och inte ens ett stoftkorn på jorden eller i himlen undgår Din kunskap — inget mindre än det och inget större.

Din barmhärtighet omfattar allt. Hela skapelsen, det som finns ovanför och nedanför, är fylld av Allahs barmhärtighet; den omfattar skapelserna och når allt som Han har skapat.

”Förlåt därför dem som visar ånger” (فَاغْفِرْ لِلَّذِينَ تَابُوا) från avgudadyrkan och synder, ”och följer Din väg” (وَاتَّبَعُوا سَبِيلَكَ), genom att följa Dina sändebud i Din enhet och lydnaden mot Dig. ”Och skydda dem från den brinnande eldens straff” (وَقِهِمْ عَذَابَ الْجَحِيمِ), det vill säga skydda dem från själva straffet och från det som leder till straffet.

”Vår Herre! Låt dem träda in i Edens trädgårdar, som Du har lovat dem” (رَبَّنَا وَأَدْخِلْهُمْ جَنَّاتِ عَدْنٍ الَّتِي وَعَدْتَهُمْ), genom Dina sändebud. ”Och den som var rättfärdig” (وَمَنْ صَلَحَ), det vill säga rättfärdig genom tro och goda handlingar, ”bland deras fäder, deras makar” (مِنْ آبَائِهِمْ وَأَزْوَاجِهِمْ), deras hustrur och makar, deras vänner och följeslagare, ”och deras ättlingar” (وَذُرِّيَّاتِهِمْ). ”Du är sannerligen Den Allsmäktige” (إِنَّكَ أَنْتَ الْعَزِيزُ), som har makt över allting.

Genom Din makt förlåter Du deras synder, avvärjer det de fruktar och låter dem nå allt gott. ”Den Vise” (الْحَكِيمُ), som placerar allt där det hör hemma. Vår Herre, vi ber Dig inte om något som Din vishet motsäger. Enligt den vishet Du har förmedlat genom Dina sändebud och som Din nåd har inneburit, förlåter Du de troende.

Tafsir av imam Ibn Kathir

”Och skydda dem från det onda” (وَقِهِمُ السَّيِّئَاتِ), det vill säga från att begå onda handlingar eller från följderna av dem som begått dem. ”Den du skyddar från det onda på den dagen” (وَمَنْ تَقِ السَّيِّئَاتِ يَوْمَئِذٍ), det vill säga på Uppståndelsens dag, ”har du sannerligen visat barmhärtighet” (فَقَدْ رَحِمْتَهُ), det vill säga Du har varit mild mot honom och räddat honom från straffet. ”Och detta är den väldiga segern” (وَذَلِكَ هُوَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ).

”Vår Herre! Låt dem träda in i Edens trädgårdar, som Du har lovat dem, och de rättfärdiga bland deras fäder, deras makar och deras ättlingar” (رَبَّنَا وَأَدْخِلْهُمْ جَنَّاتِ عَدْنٍ الَّتِي وَعَدْتَهُمْ وَمَنْ صَلَحَ مِنْ آبَائِهِمْ وَأَزْوَاجِهِمْ وَذُرِّيَّاتِهِمْ). Det vill säga: förena dem med sina familjer, så att deras ögon gläds när de möts i boningar som ligger nära varandra. Så säger Allah: ”De som tror och vars ättlingar följer dem i tron — dem låter Vi förena med deras ättlingar, utan att på något sätt minska deras gärningars belöning” (52:21).

Det betyder att Vi låter dem alla nå samma ställning, så att deras ögon gläds. Vi sänker inte den högre till den lägres nivå; Vi höjer i stället den som har bristfälliga gärningar och låter honom nå samma nivå som den som har många gärningar, som en ynnest och gåva från Oss.

Saʿīd ibn Jubayr sade: ”När den troende träder in i paradiset frågar han efter sin far, sin son och sin bror: ’Var är de?’ Då sägs det till honom: ’De nådde inte din nivå genom sina gärningar.’ Han säger: ’Jag handlade för mig och för dem.’ Då förs de till honom på samma nivå.”

Sedan reciterade Saʿīd ibn Jubayr denna vers: ”Vår Herre! Låt dem träda in i Edens trädgårdar, som Du har lovat dem, och de rättfärdiga bland deras fäder, deras makar och deras ättlingar. Du är sannerligen Den Allsmäktige, Den Vise” (40:8).

Muṭarrif ibn ʿAbd Allāh ibn al-Shikhkhīr sade: ”De tjänare som uppriktigast önskar de troende gott är änglarna.” Sedan reciterade han denna vers: ”Vår Herre! Låt dem träda in i Edens trädgårdar, som Du har lovat dem.” De tjänare som visar de troende störst illvilja är däremot djävlarna.

Orden ”Du är sannerligen Den Allsmäktige, Den Vise” (إِنَّكَ أَنْتَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ) betyder: Du är Den som ingen kan hindra eller besegra. Det Du vill sker, och det Du inte vill sker inte. Du är den Vise i Dina ord och handlingar, i Din lag och i Ditt beslut — upphöjd är Han. (Jfr 11:107.)

Allah den Upphöjde berättar att de fyra nära änglar som bär tronen och keruberna omkring den upphöjer sin Herre och prisar Hans lov, det vill säga att de förenar lovprisningen, som visar att Han är fri från brister, med prisandet, som innebär att Hans fullkomliga egenskaper bekräftas. ”Och tror på Honom” (وَيُؤْمِنُونَ بِهِ), det vill säga de är ödmjuka inför Honom och underkastar sig Honom. ”Och ber om förlåtelse för de troende” (وَيَسْتَغْفِرُونَ لِلَّذِينَ آمَنُوا), det vill säga för de människor på jorden som tror på det fördolda.

Allah den Upphöjde har låtit Sina nära änglar be för de troende i deras frånvaro. Eftersom detta hör till änglarnas natur svarar de också ”amin” på den troendes bön för sin broder i hans frånvaro. Det är fastställt i Ṣaḥīḥ Muslim: ”När en muslim ber för sin broder i hans frånvaro säger ängeln: ’Amin, och detsamma till dig!’”

Imām Aḥmad sade: ʿAbd Allāh ibn Muḥammad — det vill säga Ibn Abī Shaybah — berättade för oss: ʿAbdah ibn Sulaymān berättade för oss, från Muḥammad ibn Isḥāq, från Yaʿqūb ibn ʿUtbah, från ʿIkrimah, från Ibn ʿAbbās, att Allahs sändebud ﷺ bekräftade något av Umayyahs poesi. Han sade: ”En man och en tjur under hans högra fot, och gamen vid den andra, och ett lejon på lur.” Allahs sändebud ﷺ sade: ”Han har talat sant.” Han sade också: ”Solen går upp i slutet av varje natt, röd; dess färg blir rosig om morgonen.

Men den vägrar att stiga upp för oss i sin bana annat än under plåga eller tvång.” Profeten ﷺ sade: ”Han har talat sant.” Detta har en god isnād och innebär att tronbärarna i dag är fyra, men att de på Uppståndelsens dag ska vara åtta, så som Allah den Upphöjde säger: ”Och på den dagen ska åtta bära din Herres tron ovanför sig” (69:17).

Här uppstår en fråga: Hur förenar man den innebörd som framgår av denna vers och denna hadith med den hadith som Abū Dāwūd återgav? Muḥammad ibn al-Ṣabbāḥ al-Bazzār berättade för oss: al-Walīd ibn Abī Thawr berättade för oss, från Simāk, från ʿAbd Allāh ibn ʿUmayrah, från al-Aḥnaf ibn Qays, från al-ʿAbbās ibn ʿAbd al-Muṭṭalib, som sade: ”Jag var vid al-Baṭḥāʾ i en grupp där Allahs sändebud ﷺ var när en molnsky passerade. Han såg på den och sade: ’Vad kallar ni detta?’ De sade: ’Moln.’

Han sade: ’Och al-muzn?’ De sade: ’Al-muzn.’ Han sade: ’Och al-ʿanān?’ De sade: ’Al-ʿanān.’ — Abū Dāwūd sade: ’Jag uppfattade inte ordet al-ʿanān helt säkert.’ — Han sade: ’Vet ni hur långt det är mellan himlen och jorden?’

De sade: ’Nej.’ Han sade: ’Avståndet mellan dem är antingen ett, två eller sjuttiotre år.’ Sedan sade han: ’Ovanför den finns nästa himmel, och så fortsatte han tills han räknat upp sju himlar. Ovanför den sjunde himlen finns ett hav.

Avståndet mellan dess botten och dess yta är lika stort som avståndet mellan en himmel och nästa. Ovanför detta finns åtta vildoxar; avståndet mellan deras klövar och knän är lika stort som avståndet mellan en himmel och nästa. På deras ryggar finns tronen; avståndet mellan dess undersida och ovansida är lika stort som avståndet mellan en himmel och nästa. Därefter är Allah, den Mäktige och Upphöjde, ovanför detta.’”

Abū Dāwūd, al-Tirmidhī och Ibn Mājah återgav sedan denna hadith från Simāk ibn Ḥarb. Al-Tirmidhī sade: ”God, men ovanlig.” Denna hadith innebär att tronbärarna är åtta. Shahr ibn Ḥawshab sade: ”Tronbärarna är åtta. Fyra av dem säger: ’Ära vare Dig, Allah, och lov tillhör Dig.

Lov tillhör Dig för Din mildhet, trots att Du känner till allt.’ Fyra av dem säger: ’Ära vare Dig, Allah, och lov tillhör Dig. Lov tillhör Dig för Din förlåtelse, trots att Du har makt.’”

Därför säger änglarna, när de ber om förlåtelse för de troende: ”Vår Herre! Du omfattar allt med nåd och kunskap” (رَبَّنَا وَسِعْتَ كُلَّ شَيْءٍ رَحْمَةً وَعِلْمًا). Det vill säga: Din barmhärtighet omfattar deras synder och felsteg, och Din kunskap omfattar alla deras handlingar, rörelser och stillhet. ”Förlåt därför dem som visar ånger och följer Din väg” (فَاغْفِرْ لِلَّذِينَ تَابُوا وَاتَّبَعُوا سَبِيلَكَ): överse med dem som gjort fel när de ångrar sig, återvänder till Dig och upphör med det de höll på med, och när de följer det Du har befallt dem — att utföra goda handlingar och avstå från det förkastliga.

”Och skydda dem från den brinnande eldens straff” (وَقِهِمْ عَذَابَ الْجَحِيمِ), det vill säga håll dem långt borta från den brinnande eldens smärtsamma och plågsamma straff.

Tafsir al-Baghawi

”Vår Herre! Låt dem träda in i Edens trädgårdar, som Du har lovat dem, och de rättfärdiga bland deras fäder, deras makar och deras ättlingar. Du är sannerligen Den Allsmäktige, Den Vise” (رَبَّنَا وَأَدْخِلْهُمْ جَنَّاتِ عَدْنٍ الَّتِي وَعَدْتَهُمْ وَمَنْ صَلَحَ مِنْ آبَائِهِمْ وَأَزْوَاجِهِمْ وَذُرِّيَّاتِهِمْ إِنَّكَ أَنْتَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ). Saʿīd ibn Jubayr sade: ”Den troende träder in i paradiset och säger: ’Var är min far?

Var är min mor? Var är mitt barn? Var är min maka?’ Då sägs det: ’De utförde inte sådana gärningar som du.’ Han säger: ’Jag handlade för mig och för dem.’ Då sägs det: ’För dem in i paradiset.’”

Allah den Mäktige och Upphöjde säger: ”De som bär tronen och de som är runt den” (الَّذِينَ يَحْمِلُونَ الْعَرْشَ وَمَنْ حَوْلَهُ). Det är tronbärarna och de som kretsar kring den, keruberna (al-karrūbiyyūn), änglarnas främsta. Ibn ʿAbbās sade: ”Avståndet från en tronbärares häl till hans fotsula är en färd på femhundra år.” Det har också återberättats att deras fötter når jordarnas djupaste delar och att jordarna och himlarna sträcker sig upp till deras höfter.

De säger: ”Ära vare Härskaren över makt och majestät! Ära vare Härskaren över herravälde och kungadöme! Ära vare den Levande som aldrig dör! Helig och ren är Herren över änglarna och anden.”

Maysarah ibn ʿUrūbah sade: ”Deras fötter är i den nedersta jorden och deras huvuden har trängt igenom tronen. De står i vördnad och lyfter inte blicken. De fruktar mer än invånarna i den sjunde himlen, och invånarna i den sjunde himlen fruktar mer än invånarna i himlen nedanför, och så vidare.” Mujāhid sade: ”Mellan änglarna och tronen finns sjuttio slöjor av ljus.”

Muḥammad ibn al-Munkadir återgav från Jābir att Allahs sändebud ﷺ sade: ”Jag har fått tillåtelse att berätta om en av Allahs änglar bland tronbärarna: avståndet från hans örsnibb till hans axel är en färd på sjuhundra år.”

Jaʿfar ibn Muḥammad återgav från sin far och sin farfar att han sade: ”Avståndet mellan ett av tronens ben och det andra är lika långt som en snabb fågels flykt på trettiotusen år. Tronen kläs varje dag i sjuttiotusen nyanser av ljus, och ingen av Allahs skapelser förmår se på den. Allting i förhållande till tronen är som en ring i en ödemark.” Mujāhid sade: ”Mellan den sjunde himlen och tronen finns sjuttiotusen slöjor av ljus, och en slöja av mörker, en slöja av ljus och en slöja av mörker.”

Wahb ibn Munabbih sade: ”Runt tronen finns sjuttiotusen rader av änglar, rad bakom rad, som kretsar kring tronen. Den ena gruppen kommer och den andra går. När några av dem möter varandra säger dessa: ’Det finns ingen gud utom Allah’, och de andra upphöjer Allahs storhet. Bakom dem står sjuttiotusen rader; de står med händerna vid halsarna och har lagt dem på axlarna.

När de hör de andras upphöjande av Allah och deras vittnesbörd om Hans enhet höjer de sina röster och säger: ’Ära vare Dig och lov tillhör Dig! Hur väldig och upphöjd Du är! Du är Allah, det finns ingen gud utom Dig. Du är den störste; hela skapelsen ska återvända till Dig.’

Bakom dessa står hundratusen rader av änglar, med den högra handen lagd över den vänstra. Ingen av dem finns som inte upphöjer Allah med en lovprisning som de andra inte upphöjer Honom med. Avståndet mellan vingarna på en av dem är en färd på trehundra år, och avståndet från hans örsnibb till hans axel är fyrahundra år.

Allah har dolt sig för änglarna runt tronen med sjuttio slöjor av eld, sjuttio slöjor av mörker, sjuttio slöjor av ljus, sjuttio slöjor av vit pärla, sjuttio slöjor av röd rubin, sjuttio slöjor av gul rubin, sjuttio slöjor av grön smaragd, sjuttio slöjor av snö och sjuttio slöjor av vatten, kyla och annat som ingen känner till utom Allah den Upphöjde. Var och en av tronbärarna och änglarna runt tronen har fyra ansikten: ett tjuransikte, ett lejonansikte, ett örnansikte och ett människansikte. Var och en har fyra vingar.

Två vingar täcker ansiktet av fruktan för att de ska se på tronen och falla medvetslösa, och med de andra två rör de sig. Deras enda tal är att upphöja och prisa Allah, upphöja Hans storhet och förhärliga Honom.”

Allah den Mäktige och Upphöjde säger: ”De upphöjer sin Herre och prisar Hans lov och tror på Honom” (يُسَبِّحُونَ بِحَمْدِ رَبِّهِمْ وَيُؤْمِنُونَ بِهِ), det vill säga de bekräftar att Han är en och saknar medhjälpare. Abū ʿAbd al-Wāḥid al-Malīḥī berättade för oss: Abū Manṣūr al-Samʿānī berättade för oss: Abū Jaʿfar al-Rayyānī berättade för oss: Ḥumayd ibn Zanjawayh berättade för oss: ʿUmar ibn ʿAbd Allāh al-Raqāshī berättade för oss: Jaʿfar ibn Sulaymān berättade för oss: Hārūn ibn Rabāb berättade för oss: Shahr ibn Ḥawshab sade: ”Tronbärarna är åtta. Fyra av dem säger: ’Ära vare Dig, Allah, och lov tillhör Dig.

Lov tillhör Dig för Din mildhet, trots att Du känner till allt.’ Och fyra av dem säger: ’Ära vare Dig, Allah, och lov tillhör Dig. Lov tillhör Dig för Din förlåtelse, trots att Du har makt.’” Han sade: ”Det är som om de ser människornas synder.”

Allah den Mäktige och Upphöjde säger: ”Och de ber om förlåtelse för de troende: Vår Herre!” (وَيَسْتَغْفِرُونَ لِلَّذِينَ آمَنُوا رَبَّنَا), det vill säga de säger: ”Vår Herre!” ”Du omfattar allt med nåd och kunskap” (وَسِعْتَ كُلَّ شَيْءٍ رَحْمَةً وَعِلْمًا). Det har sagts att orden är ackusativ i förklarande syfte, och det har sagts att de återger en annan konstruktion: Din barmhärtighet och kunskap omfattar allting.

”Förlåt därför dem som visar ånger och följer Din väg” (فَاغْفِرْ لِلَّذِينَ تَابُوا وَاتَّبَعُوا سَبِيلَكَ), det vill säga Din religion. ”Och skydda dem från den brinnande eldens straff” (وَقِهِمْ عَذَابَ الْجَحِيمِ). Muṭarrif sade: ”De tjänare som uppriktigast önskar de troende gott är änglarna, och de skapelser som visar dem störst illvilja är djävlarna.”

”Och skydda dem från det onda” (وَقِهِمُ السَّيِّئَاتِ), det vill säga straffen. ”Den du skyddar från det onda” (وَمَنْ تَقِ السَّيِّئَاتِ), det vill säga den du skyddar från straffen. Det har också sagts: från följderna av de onda handlingarna. ”På den dagen har du sannerligen visat barmhärtighet, och detta är den väldiga segern” (يَوْمَئِذٍ فَقَدْ رَحِمْتَهُ وَذَلِكَ هُوَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ).