Tacksamhet och rättfärdiga efterkommande

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

Detta är ett uttryck för Hans, den Upphöjdes, mildhet mot Sina tjänare och Hans tacksamhet gentemot föräldrarna: Han har förmanat barnen och ålagt dem att visa sina föräldrar godhet genom vänliga ord och ett milt tal, genom att ge av sina tillgångar och försörja dem samt genom andra former av välgörenhet. Därefter påminner Han om orsaken till detta och nämner vad modern har uthärdat för sitt barn och de svårigheter hon genomgått under graviditeten, sedan den stora mödan vid förlossningen och därefter amningens och omvårdnadens möda.

Det som nämns varar inte en kort stund, en eller två timmar, utan en lång tid som uppgår till «trettio månader»: omkring nio månader av graviditet och resten amning, vilket är det vanliga. Av denna vers, tillsammans med Hans ord: «Mödrarna skall amma sina barn i två hela år» (2:233), drar man slutsatsen att den kortaste graviditeten är sex månader. Amningsperioden är två år; när dessa två år dras från perioden återstår sex månader som graviditetstid.

«När han nått sin fulla styrka» betyder: slutet på hans styrka och ungdom och fullkomnandet av hans förstånd. «Och nått fyrtio års ålder» – då säger han: «Herre, led mig», det vill säga: inspirera mig och ge mig förmåga «att tacka för Din välsignelse som Du har skänkt mig och mina föräldrar», det vill säga välsignelserna i religionen och i det världsliga. Att tacka för dem innebär att använda välsignelserna i lydnad mot Den som skänkt dem och råder över dem, att erkänna Hans välgärningar, medge sin oförmåga att tacka Honom fullt ut och sträva efter att lovprisa Allah för dem.

Välsignelser som tillfallit föräldrarna blir också välsignelser för deras barn och efterkommande, eftersom dessa ofrånkomligen får del av dem, av deras orsaker och följder. Detta gäller i synnerhet religionens välsignelser, för föräldrarnas rättfärdighet genom kunskap och handling är bland de främsta orsakerna till att deras barn blir rättfärdiga.

«Och att göra goda gärningar som Du är nöjd med»: gärningar som uppfyller det som gör dem goda och är fria från det som fördärvar dem. Detta är den handling som Allah är nöjd med, godtar och belönar. «Och gör mina efterkommande rättfärdiga för mig»: efter att han bett om sin egen rättfärdighet ber han att Allah skall förbättra sina efterkommandes tillstånd. Han nämner att deras rättfärdighet blir till nytta för föräldrarna, genom orden «för mig».

«Jag vänder mig i ånger till Dig» från synder och överträdelser och återvänder till Din lydnad. «Och jag hör till dem som underkastar sig» (muslimerna).

Tafsir av imam Ibn Kathir

När Allah i den föregående versen nämnde att Han ensam är värd att dyrkas, att dyrkan skall renas för Honom och att man skall hålla fast vid rak vägledning, fogade Han till detta en befallning om att vara god mot föräldrarna. Detta förekommer tillsammans på flera ställen i Koranen, såsom Hans ord: «Din Herre har beslutat att ni inte skall dyrka någon annan än Honom och att ni skall visa godhet mot era föräldrar» (17:23), och Hans ord: «Tacka Mig och dina föräldrar; till Mig är återkomsten» (31:14), och många andra verser.

Här säger Han: «Vi har ålagt människan att visa godhet mot sina föräldrar», det vill säga: Vi har befallt henne att vara god mot dem och visa dem ömhet.

Abu Dawud at-Tayalisi sade: Shuʿba berättade för oss: Simak ibn Harb berättade för mig att han hört Musʿab ibn Saʿd återge från Saʿd: Saʿds mor sade till honom: «Har inte Allah befallt lydnad mot föräldrarna? Jag skall varken äta eller dricka förrän du förnekar Allah.» Hon avstod från mat och dryck, tills de började bända upp hennes mun med en käpp. Då uppenbarades denna vers: «Vi har ålagt människan att visa godhet mot sina föräldrar» och resten av versen.

Muslim och hadithsamlingarnas författare, förutom Ibn Majah, återberättade den från Shuʿba med samma kedja, med en liknande och längre återgivning.

«Hans mor bar honom med möda» betyder att hon på grund av honom uthärdade besvär och trötthet under graviditeten: illamående, svaghet, tyngd och ångest, och allt annat som gravida kvinnor drabbas av av trötthet och möda. «Och födde honom med möda» betyder också med svårighet, genom värkarna och deras intensitet. «Graviditeten och avvänjningen varar trettio månader.»

ʿAli, må Allah vara nöjd med honom, drog av denna vers slutsatsen, tillsammans med versen i Luqman: «Hans avvänjning sker inom två år» (31:14), och Hans ord: «Mödrarna skall amma sina barn i två hela år, för den som vill fullborda amningen» (2:233), att den kortaste graviditeten är sex månader. Det är en stark och korrekt slutsats. ʿUthman och en grupp av följeslagarna, må Allah vara nöjd med dem, höll med honom.

Muhammad ibn Ishaq ibn Yasar återberättade från Yazid ibn ʿAbd Allah ibn Qusayt, från Bajʿa ibn ʿAbd Allah al-Juhani, att en man bland oss gifte sig med en kvinna från Juhayna och hon födde honom efter precis sex månader. Hennes make gick till ʿUthman och berättade detta. Han lät kalla henne. När hon reste sig för att ta på sig sina kläder började hennes syster gråta.

Hon sade: «Varför gråter du? Vid Allah, ingen annan än han har någonsin varit med mig, och Allah bestämmer vad Han vill.» När hon fördes fram befallde ʿUthman att hon skulle stenas. Detta nådde ʿAli, som gick till honom och sade: «Vad tänker du göra?»

Han svarade: «Hon födde efter precis sex månader. Kan det verkligen ske?» ʿAli sade: «Läser du inte Koranen?» Han svarade: «Jo.» ʿAli sade: «Har du inte hört Allah säga: ‘Graviditeten och avvänjningen varar trettio månader’, och ‘två hela år’?

Då återstår inget annat än sex månader.» ʿUthman sade: «Vid Allah, jag hade inte tänkt på det.» Han lät hämta kvinnan, men de fann att saken redan var avgjord. Bajʿa sade: «Vid Allah, korpen liknar inte korpen och ägget liknar inte ägget lika mycket som barnet liknade sin far.»

När fadern såg honom sade han: «Min son! Vid Allah, jag tvivlar inte på att han är min.» Allah lät honom sedan drabbas av ett sår, ett frätande sår, som fortsatte att förtära honom tills han dog. Ibn Abi Hatim återberättade detta, och vi har också återgett det på ett annat sätt vid kommentaren till «Jag är den förste av tillbedjarna» (43:81).

Ibn Abi Hatim sade: Min far berättade för oss; Farwa ibn al-Mughraʾ berättade för oss; ʿAli ibn Mushir berättade för oss från Dawud ibn Abi Hind, från ʿIkrima, från Ibn ʿAbbas, som sade: «Om en kvinna föder efter nio månader räcker det med tjugoen månaders amning. Om hon föder efter sju månader räcker det med tjugotre månaders amning. Om hon föder efter sex månader är amningen två hela år, eftersom Allah, den Upphöjde, säger: ‘Graviditeten och avvänjningen varar trettio månader.’»

«När han nått sin fulla styrka» betyder: blivit stark, vuxit upp och blivit vuxen. «Och nått fyrtio års ålder» betyder att hans förstånd, förståelse och omdöme har nått sin fulländning. Det sägs att en människa i regel inte förändras mycket från det tillstånd hon har vid fyrtio års ålder. Abu Bakr ibn ʿAyyash återberättade från al-Aʿmash, från al-Qasim ibn ʿAbd ar-Rahman: Jag frågade Masruq: «När ställs en människa till svars för sina synder?» Han svarade: «När hon fyllt fyrtio. Var då på din vakt.»

Hafiz Abu Yaʿla al-Mawsili sade: ʿUbayd Allah al-Qawariri berättade för oss; ʿAzra ibn Qays al-Azdi, som hade blivit hundra år, berättade för oss; Abu al-Hasan as-Saluli berättade för honom – och tillade för mig – att Muhammad ibn ʿAmr ibn ʿUthman återberättade från ʿUthman, från Profeten ﷺ, som sade: «När en muslimsk tjänare fyller fyrtio år gör Allah hans räkenskap lättare. När han fyller sextio år skänker Allah honom ångerfull återvändo till Honom. När han fyller sjuttio år älskar himlens invånare honom. När han fyller åttio år befäster Allah hans goda gärningar och utplånar hans dåliga gärningar.

När han fyller nittio år förlåter Allah honom hans tidigare och senare synder, låter honom medla för sitt hushåll och skriver i himlen: ‘Allahs fånge på Hans jord.’» Denna återgivning har också förmedlats genom andra kedjor och finns i Imam Ahmads Musnad.

Al-Hajjaj ibn ʿAbd Allah al-Hakami, en av umayyadernas befälhavare i Damaskus, sade: «Jag avstod från överträdelser och synder i fyrtio år av hänsyn till människorna. Sedan avstod jag från dem av vördnad inför Allah, den Mäktige och Majestätiske.» Hur vackert är inte skaldens ord: «Han levde i sin ungdom som ung tills det grå håret steg upp på hans huvud. När det väl hade stigit upp sade han till det falska: ‘Upphör!’»

«Han säger: ‘Herre, led mig’» betyder: inspirera mig «att tacka för Din välsignelse som Du har skänkt mig och mina föräldrar och att göra goda gärningar som Du är nöjd med» – det vill säga i framtiden. «Och gör mina efterkommande rättfärdiga för mig» betyder: min avkomma och mina barnbarn. «Jag har vänt mig i ånger till Dig och hör till dem som underkastar sig» (muslimerna). Detta är en vägledning för den som fyllt fyrtio år: att förnya sin ånger och sin återvändo till Allah, den Mäktige och Majestätiske, och beslutsamt hålla fast vid den.

Abu Dawud återberättade i sin Sunan från ʿAbd Allah ibn Masʿud, må Allah vara nöjd med honom, att Allahs Sändebud ﷺ brukade lära dem att säga under sittande i bönen: «Allah, förena våra hjärtan, gör vårt inbördes förhållande gott, led oss på fredens vägar, rädda oss ur mörkret till ljuset, håll oss borta från skamliga handlingar, både de uppenbara och de dolda, välsigna vår hörsel, vår syn, våra hjärtan, våra makar och våra efterkommande, ta emot vår ånger; Du är sannerligen Den som ständigt tar emot ånger, den Barmhärtige.

Gör oss tacksamma för Dina välsignelser, lovprisande för dem och mottagande av dem, och fullborda dem för oss.» (17:23; 31:14; 29:8; 2:233).

Tafsir al-Baghawi

Hans, den Mäktige och Majestätiske, ord: «Vi har ålagt människan att visa godhet mot sina föräldrar.» Kufas recitatörer läste «iḥsānan» (إحسانًا), «godhet». «Hans mor bar honom med möda och födde honom med möda» – det syftar på förlossningens svårighet. Recitatörerna i Hijaz och Abu ʿAmr läste «kurhan» (كَرْهًا) med fatḥa på kāf i båda förekomsterna, medan de övriga läste med ḍamma.

«Graviditeten och avvänjningen» – det vill säga hans avvänjning – «varar trettio månader». Här avses den kortaste graviditetstiden, som är sex månader, medan den längsta amningstiden är tjugofyra månader. ʿIkrima återberättade från Ibn ʿAbbas, må Allah vara nöjd med honom, att om en kvinna bär barnet i nio månader ammar hon det i tjugoen månader, och om hon bär det i sex månader ammar hon det i tjugofyra månader.

«När han nått sin fulla styrka» – slutet på hans styrka, höjdpunkten av hans ungdom och hans fulla mognad. Det är mellan arton och fyrtio års ålder. Därför säger Han: «Och nått fyrtio års ålder.» As-Suddi och ad-Dahhak sade: Den uppenbarades om Saʿd ibn Abi Waqqas, och berättelsen har redan återgetts.

Andra sade: Den uppenbarades om Abu Bakr as-Siddiq, hans far Abu Quhafa, ʿUthman ibn ʿAmr, och hans mor Umm al-Khayr, dotter till Sakhr ibn ʿAmr. ʿAli ibn Abi Talib sade: «Versen uppenbarades om Abu Bakr. Båda hans föräldrar antog islam, och ingen annan av emigranterna hade båda sina föräldrar som muslimer. Allah ålade honom att visa dem godhet, och därefter höll han fast vid detta.»

Abu Bakr följde med Profeten ﷺ när han var arton år och Profeten var tjugo, på en handelsresa till Syrien. När Abu Bakr fyllde fyrtio och Profeten blev sänd som profet trodde han på honom och bad sin Herre: «Herre, led mig» – inspirera mig «att tacka för Din välsignelse som Du har skänkt mig och mina föräldrar», genom vägledning och tro, «och att göra goda gärningar som Du är nöjd med.» Ibn ʿAbbas sade: Allah, den Mäktige och Majestätiske, besvarade hans bön, och han frigav nio troende som torterades för Allahs skull. Han önskade inte göra något gott utan att Allah hjälpte honom med det.

Han bad också: «Och gör mina efterkommande rättfärdiga för mig.» Allah besvarade hans bön: alla hans barn antog islam. Således blev båda hans föräldrar och alla hans barn muslimer. Abu Quhafa, hans son Abu Bakr, Abu Bakrs son ʿAbd ar-Rahman och ʿAbd ar-Rahmans son Abu ʿAtiq hann alla träffa Profeten ﷺ, något som inte förekom för någon annan av följeslagarna.

«Jag har vänt mig i ånger till Dig och hör till dem som underkastar sig» (muslimerna). Detta liknar Allahs ord: «Och visa godhet mot föräldrarna» (2:83).