Förlåtelse och rena hjärtan

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

Det är en tillräcklig förtjänst för dem som kommer efter de första troende att följa i deras fotspår och låta sig vägledas av deras väg. Därför nämnde Allah bland dem som kom senare dem som följer de första troende och går i deras spår. Han sade: «Och de som kom efter dem» — det vill säga efter emigranterna (muhājirūn) och hjälparna (anṣār) — «säger» till sig själva och alla andra troendes bästa: «Vår Herre! Förlåt oss och våra bröder som föregick oss i tron.»

Denna bön omfattar alla troende: de tidigare troende bland följeslagarna, dem som kom före dem och dem som kom efter dem.

Detta är en av trons förtjänster: de troende gagnar varandra och ber för varandra, eftersom de delar tron, vilken förutsätter att ett broderskap knyts mellan de troende. Till detta broderskaps följder hör att de ber för varandra och älskar varandra. Därför nämnde Allah i bönen att hjärtat ska vara fritt från agg — både litet och stort agg. När detta försvinner, träder dess motsats fram: kärlek mellan de troende, lojalitet och uppriktig omsorg, liksom annat som hör till de troendes rättigheter gentemot varandra.

Allah beskrev dem som kom efter följeslagarna som troende, eftersom deras ord «som föregick oss i tron» visar att de delar tron och följer följeslagarna i dess trosuppfattningar och grundprinciper. De är Ahl al-sunna wa-l-jamāʿa, och denna fullständiga beskrivning passar ingen annan än dem. Allah beskrev dem också som människor som erkänner sina synder och ber om förlåtelse för dem, ber varandra om förlåtelse och strävar efter att avlägsna agg och hat ur sina hjärtan gentemot sina troende bröder.

Deras bön innebär allt detta och inbegriper att de älskar varandra, önskar sin broder det de önskar sig själva och uppriktigt råder honom, vare sig han är närvarande eller frånvarande, levande eller död. Den ädla versen visar att detta hör till de troendes ömsesidiga rättigheter.

Sedan avslutade de sin bön med två av Allahs ädla namn, vilka visar Hans fullkomliga barmhärtighet, djupa medkänsla och välvilja mot dem. Till Hans välvilja hör — och detta är bland de främsta uttrycken för den — att Han ger dem framgång i att fullgöra sina skyldigheter gentemot Allah och Hans tjänare. Dessa tre grupper är alltså denna nations grupper, och de är de rättmätiga mottagarna av krigsbytet (fayʾ), vars användning är knuten till islams intressen. De är de som förtjänar det. Må Allah genom Sin nåd och godhet göra oss till en av dem. ʿAlā.

Tafsir av imam Ibn Kathir

Allahs ord: «Och de som kom efter dem säger: Vår Herre! Förlåt oss och våra bröder som föregick oss i tron, och låt inte våra hjärtan hysa agg mot dem som tror. Vår Herre! Du är sannerligen medkännande, barmhärtig» syftar på den tredje gruppen av dem bland vilka de fattiga har rätt till medel från krigsbytet (fayʾ).

De är emigranterna, därefter hjälparna och därefter de som följer dem med godhet. Såsom det sägs i sura al-Tawba: «De främsta, de första bland emigranterna och hjälparna, och de som följde dem med godhet — Allah är nöjd med dem» (9:100). De som följer dem med godhet är de som följer deras goda spår och ädla egenskaper och ber för dem både i det fördolda och öppet.

Därför säger Han i denna ädla vers: «Och de som kom efter dem säger» — det vill säga, de säger: «Vår Herre! Förlåt oss och våra bröder som föregick oss i tron, och låt inte våra hjärtan hysa agg» — det vill säga hat och avund — «mot dem som tror. Vår Herre! Du är sannerligen medkännande, barmhärtig.»

Imam Mālik drog en mycket god slutsats av denna ädla vers: en rāfiḍī som smädar följeslagarna har ingen andel i krigsbytet (fayʾ), eftersom han inte har den egenskap som Allah prisade dessa människor för i deras ord: «Vår Herre! Förlåt oss och våra bröder som föregick oss i tron, och låt inte våra hjärtan hysa agg mot dem som tror. Vår Herre! Du är sannerligen medkännande, barmhärtig.»

Ibn Abī Ḥātim sade: Mūsā ibn ʿAbd al-Raḥmān al-Masrūqī berättade för oss: Muḥammad ibn Bishr berättade för oss: Ismāʿīl ibn Ibrāhīm ibn Muhājir berättade för oss från sin far, från ʿĀʾisha, att hon sade: «De blev befallda att be om förlåtelse för dem, men de smädade dem!» Sedan reciterade hon denna vers: «Och de som kom efter dem säger: Vår Herre! Förlåt oss och våra bröder som föregick oss i tron …»

Ismāʿīl ibn ʿUlayya återberättade från ʿAbd al-Malik ibn ʿUmayr, från Masrūq, från ʿĀʾisha, att hon sade: «Ni blev befallda att be om förlåtelse för Muḥammads följeslagare, men ni smädade dem. Jag hörde er Profet säga: ‘Denna gemenskap kommer inte att gå under förrän dess sista generation förbannar dess första.’» Al-Baghawī återgav denna berättelse.

Abū Dāwūd sade: Musaddad berättade för oss: Ismāʿīl ibn Ibrāhīm berättade för oss: Ayyūb berättade för oss från al-Zuhrī, som sade att ʿUmar, må Allah vara nöjd med honom, sade: «Det som Allah skänkte Sin Sändebud från dem — ni drev inte fram några hästar eller kameler för det» (59:6). Al-Zuhrī sade att ʿUmar sade: «Detta tillhörde särskilt Allahs Sändebud: arabiska byar som Fadak och sådana och sådana.

Det som Allah skänkte Sin Sändebud från folket i byarna tillhör Allah, Sändebudet, de nära anhöriga, de föräldralösa, de behövande och vägfararen, liksom de fattiga som drivits bort från sina hem och ägodelar, och dem som redan före dem hade gjort hemmet och tron till sin boning, och dem som kom efter dem.» Denna vers omfattar alltså alla människor, och ingen muslim lämnas utan en rätt till den — eller, sade Ayyūb, en andel — med undantag för vissa av de slavar som ni äger. Så återgav Abū Dāwūd det, men dess överföringskedja är bruten.

Ibn Jarīr sade: Ibn ʿAbd al-Aʿlā berättade för oss: Ibn Thawr berättade för oss från Maʿmar, från Ayyūb, från ʿIkrima ibn Khālid, från Mālik ibn Aws ibn al-Ḥadathān, som sade: ʿUmar ibn al-Khaṭṭāb reciterade: «Allmosorna är endast för de fattiga och behövande» (9:60) ända till «Allvetande, Vis»; därefter sade han: «Detta gäller dessa.» Sedan reciterade han: «Vet att av allt ni tar som krigsbyte hör en femtedel till Allah, Sändebudet, de nära anhöriga, de föräldralösa och de behövande» (8:41), och sade: «Detta gäller dessa.»

Sedan reciterade han: «Det Allah skänkte Sin Sändebud från folket i byarna» (59:7) ända till «de fattiga», «och dem som redan före dem hade gjort hemmet och tron till sin boning» och «och dem som kom efter dem». Sedan sade han: «Denna vers omfattar alla muslimer i allmänhet, och ingen saknar en rätt till den.» Därefter sade han: «Om jag lever länge ska även herden, där borta i Sarw Ḥimyar, få sin andel av den, trots att hans panna inte svettats för den.» (9:100; 9:60; 8:41).

Tafsir al-Baghawi

Hans, den Väldiges och Upphöjdes, ord: «Och de som kom efter dem» syftar på efterföljarna (tābiʿūn), det vill säga de som kommer efter emigranterna och hjälparna ända fram till Uppståndelsens dag. Därefter nämner Han att de ber om förlåtelse för sig själva och för dem som föregick dem i tron. Han säger: «De säger: Vår Herre! Förlåt oss och våra bröder som föregick oss i tron, och låt inte våra hjärtan hysa agg» — det vill säga svek, avund och hat — «mot dem som tror. Vår Herre! Du är sannerligen medkännande, barmhärtig.»

Den som hyser agg mot någon av följeslagarna och inte ber om barmhärtighet för dem alla tillhör inte dem som Allah avser med denna vers. Allah har nämligen delat in de troende i tre grupper: emigranterna, hjälparna och efterföljarna, vilka beskrivs med de egenskaper Allah nämner. Den som inte hör till efterföljarna med dessa egenskaper står utanför de troendes grupper.

Ibn Abī Laylā sade: «Människorna är indelade i tre grupper: de fattiga emigranterna, de som gjort hemmet och tron till sin boning, och de som kom efter dem. Gör därför ditt yttersta för att inte stå utanför någon av dessa grupper.»

Abū Saʿīd al-Shurayḥī berättade för oss: Abū Isḥāq al-Thaʿlabī berättade för oss: ʿAbd Allāh ibn Ḥāmid berättade för oss: Aḥmad ibn ʿAbd Allāh ibn Sulaymān berättade för oss: Ibn Numayr berättade för oss: min far berättade för oss från Ismāʿīl ibn Ibrāhīm, från ʿAbd al-Malik ibn ʿUmayr, från Masrūq, från ʿĀʾisha, må Allah vara nöjd med henne, som sade: «Ni blev befallda att be om förlåtelse för Muḥammads följeslagare, men ni smädade dem. Jag hörde er Profet säga: ‘Denna gemenskap kommer inte att gå under förrän dess sista generation förbannar dess första.’»

Mālik ibn Mighwal sade: ʿĀmir ibn Sharāḥīl al-Shaʿbī sade: «Mālik, judarna och de kristna har ett företräde framför rāfiḍiterna. Judarna fick frågan: ‘Vilka är de bästa i er religion?’ De svarade: ‘Mūsās följeslagare.’ De kristna fick frågan: ‘Vilka är de bästa i er religion?’

De svarade: ‘Jesu lärjungar.’ Rāfiḍiterna fick frågan: ‘Vilka är de värsta i er religion?’ De svarade: ‘Muḥammads följeslagare.’ De blev befallda att be om förlåtelse för dem, men de smädade dem. Svärdet är draget mot dem ända till Uppståndelsens dag: deras baner kommer inte att resa sig, deras fotfäste kommer inte att bestå och de kommer inte att enas.

Varje gång de tänder krigets eld släcker Allah den genom att låta deras blod utgjutas, skingra deras styrka och vederlägga deras argument. Må Allah skydda oss och er från vilseledande böjelser.»

Mālik ibn Anas sade: «Den som hatar någon av Allahs Sändebuds följeslagare, må Allah välsigna honom och ge honom frid, eller hyser agg mot dem i sitt hjärta, har ingen rätt till muslimernas krigsbyte (fayʾ).» Sedan reciterade han: «Det Allah skänkte Sin Sändebud från folket i byarna» (59:7), och fortsatte till denna vers: «… de fattiga emigranterna, dem som redan före dem hade gjort hemmet och tron till sin boning, och dem som kom efter dem», ända till orden «medkännande, barmhärtig».