Förtröstan, återvändande och förlåtelse

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

Ni troende har ett gott föredöme i Ibrahim och de troende som var med honom, en rätt vägledning att följa som gagnar er. Ni har ju befallts att följa Ibrahims rena troslära. Följ deras exempel när de sa till sitt folk: ”Vi tar helt avstånd från er och från det ni dyrkar vid sidan av Gud.” Det vill säga: Ibrahim, frid vare med honom, och de troende som var med honom tog avstånd från sitt avgudadyrkande folk och från det de dyrkade vid sidan av Gud.

Därefter förklarade de öppet sin fiendskap och sa: ”Vi förkastar er, och mellan oss och er har fiendskap och avsky visat sig.” Med avsky avses hat i hjärtat och att vänskapen upphör; med fiendskap avses den mellan människor. Denna fiendskap och avsky har ingen tidsgräns eller slut, utan består för evigt så länge ni håller fast vid er otro, ”tills ni tror på Gud allena”. När ni tror på Gud allena upphör fiendskapen och avskyn och förvandlas till kärlek och lojalitet.

Ni troende har alltså Ibrahim och de som var med honom som föredöme i att stå fast vid tron och Guds enhet, i att följa allt som hör till detta och i allt ni ägnar åt Gud allena.

Ett enda förhållande är undantaget: ”Ibrahims ord till sin far”, den avgudadyrkande, otrogne och trotsige Azar, när Ibrahim kallade honom till tro och Guds enhet men han vägrade. Då sa Ibrahim: ”Jag ska helt visst be om förlåtelse för dig”, samtidigt som han sa: ”Men jag har ingen makt att skydda dig mot Gud.” Han bad dock sin Herre i hopp om att inte bli olycklig genom sin bön. Ni ska därför inte följa Ibrahim i denna situation, då han bad för en avgudadyrkare.

Ni ska inte be för avgudadyrkarna och säga att ni därigenom följer Ibrahims troslära. Gud har förklarat Ibrahims ursäkt med orden: ”Ibrahims bön om förlåtelse för sin far var endast på grund av ett löfte han hade gett honom. Men när det stod klart för honom att han var en fiende till Gud tog han avstånd från honom. Ibrahim var sannerligen ömsint och fördragsam.” (9:114)

Ni har ett gott föredöme i Ibrahim och de som var med honom när de bad till Gud, förtröstade på Honom, vände tillbaka till Honom och erkände sin oförmåga och sina tillkortakommanden. De sa: ”Herre! På Dig förlitar vi oss.” Det vill säga: Vi förlitar oss på Dig för att få det som gagnar oss och avvärja det som skadar oss, och vi sätter vår tillit till Dig, vår Herre, i detta.

”Och till Dig vänder vi oss.” Det vill säga: Vi återvänder till lydnaden för Dig och till det som behagar Dig, och till allt som för oss närmare Dig. Vi strävar efter detta och bemödar oss om att göra goda handlingar. Vi vet att det är till Dig vi ska återvända, och därför förbereder vi oss för att möta Dig och utför det som för oss närmare Dig och ger oss en god ställning hos Dig.

”Herre! Låt oss inte bli en prövning för dem som inte tror.” Det vill säga: Låt dem inte få makt över oss på grund av våra synder, så att de utsätter oss för prövningar och hindrar oss från att följa de delar av tron som de har makt att hindra oss från. Låt dem inte heller själva bli prövade: om de ser att de segrar över oss kan de tro att de har sanningen och att vi har fel, och därigenom öka i otro och överträdelse.

”Och förlåt oss” de synder och onda handlingar vi har begått och de plikter vi har försummat. ”Herre! Du är sannerligen den Allsmäktige”, som betvingar allt, ”den Vise”, som låter allt få sin rätta plats. Genom Din makt och visdom, hjälp oss mot våra fiender, förlåt våra synder och rätta till våra brister.

Tafsir av imam Ibn Kathir

”Herre! Låt oss inte bli en prövning för dem som inte tror.” Mujahid sa: Innebörden är: ”Låt dem inte straffa oss med sina händer, och låt oss inte drabbas av ett straff från Dig, så att de säger: ’Om dessa hade haft sanningen skulle inte detta ha hänt dem.’” Ad-Dahhak sa detsamma.

Qatadah sa: ”Låt dem inte segra över oss, så att de frestas av detta och tror att de har segrat över oss därför att de har sanningen.” Detta är den tolkning som Ibn Jarir valde. Ali ibn Abi Talhah återberättade från Ibn Abbas: ”Låt dem inte få makt över oss och utsätta oss för prövningar.”

”Och förlåt oss, vår Herre! Du är sannerligen den Allsmäktige, den Vise.” Det vill säga: Dölj våra synder för andra och efterskänk dem i det som är mellan oss och Dig. ”Du är den Allsmäktige”, den som inte blir kränkt den som söker skydd under Ditt beskydd, ”den Vise” i Dina ord, handlingar, lagar och beslut.

Den Upphöjde säger till Sina troende tjänare, som Han befallt att bryta med de otrogna, visa dem fiendskap, hålla sig undan från dem och ta avstånd från dem: ”Ni har ett gott föredöme i Ibrahim och de som var med honom”, det vill säga hans efterföljare som trodde med honom. ”När de sa till sitt folk: ’Vi tar helt avstånd från er’”, det vill säga: Vi har tagit avstånd från er, ”och från det ni dyrkar vid sidan av Gud. Vi förkastar er”, det vill säga: er religion och er väg. ”Och mellan oss och er har fiendskap och avsky visat sig för evigt.”

Det betyder att fiendskapen och avskyn mellan oss och er har börjat nu och består så länge ni håller fast vid er otro. Vi kommer för alltid att ta avstånd från er och avsky er, ”tills ni tror på Gud allena”, det vill säga tills ni bekänner Guds enhet, dyrkar Honom allena utan någon vid Hans sida och överger de jämlikar och avgudar ni dyrkar tillsammans med Honom.

”Förutom Ibrahims ord till sin far: ’Jag ska helt visst be om förlåtelse för dig.’” Ibrahim och hans folk är alltså ett gott föredöme för er, utom när det gäller Ibrahims bön om förlåtelse för sin far. Han bad endast på grund av ett löfte han hade gett sin far; när det stod klart för honom att fadern var en fiende till Gud tog han avstånd från honom. Några troende brukade be för sina fäder som hade dött i avgudadyrkan och be Gud förlåta dem.

De sa: ”Ibrahim brukade ju be om förlåtelse för sin far.” Då uppenbarade Gud, den Mäktige och Majestätiske: ”Det anstår inte Profeten och de troende att be om förlåtelse för avgudadyrkarna, även om de är nära släktingar, sedan det blivit klart för dem att dessa hör till Eldens invånare. Ibrahims bön om förlåtelse för sin far var endast på grund av ett löfte han hade gett honom. Men när det stod klart för honom att han var en fiende till Gud tog han avstånd från honom. Ibrahim var sannerligen ömsint och fördragsam.” (9:113–114)

I denna ädla vers säger Gud: ”Ni har ett gott föredöme i Ibrahim och de som var med honom”, fram till orden: ”förutom Ibrahims ord till sin far: ’Jag ska helt visst be om förlåtelse för dig, men jag har ingen makt att skydda dig mot Gud.’” Det betyder att ni inte har Ibrahim som föredöme i detta, alltså i att be om förlåtelse för avgudadyrkare. Så har Ibn Abbas, Mujahid, Qatadah, Muqatil, Ad-Dahhak och flera andra sagt.

Därefter berättar den Upphöjde vad Ibrahim och de som var med honom sa när de lämnade sitt folk och tog avstånd från dem, och när de vände sig till Gud och ödmjukt åkallade Honom: ”Herre! På Dig förlitar vi oss, till Dig vänder vi oss, och till Dig är återkomsten.” Det vill säga: Vi förlitar oss på Dig i alla våra angelägenheter, överlämnar våra ärenden åt Dig och anförtror dem åt Dig. ”Och till Dig är återkomsten”, det vill säga återkomsten i det kommande livet.

Tafsir al-Baghawi

”Ett föredöme” betyder en förebild. ”I Ibrahim och de som var med honom”, de troende. ”När de sa till sitt folk”, som bestod av avgudadyrkare: ”Vi tar helt avstånd från er” – ordet är plural av ”fri från”. ”Och från det ni dyrkar vid sidan av Gud.

Vi förkastar er” betyder: Vi förnekar och tar avstånd från er religion. ”Och mellan oss och er har fiendskap och avsky visat sig för evigt, tills ni tror på Gud allena.” Gud befaller Hatib och de troende att följa Ibrahim, frid vare med honom, och de troende som var med honom i att ta avstånd från avgudadyrkarna.

”Förutom Ibrahims ord till sin far: ’Jag ska helt visst be om förlåtelse för dig.’” Det innebär att Ibrahim och hans handlingar är ett gott föredöme för er, utom hans bön om förlåtelse för sin avgudadyrkande far. Ibrahim, frid vare med honom, hade sagt till sin far: ”Jag ska helt visst be om förlåtelse för dig”, men tog sedan avstånd från honom – såsom vi nämnt i sura At-Tawba. ”Men jag har ingen makt att skydda dig mot Gud.”

Ibrahim sa till sin far: Jag kan inte hjälpa dig eller skydda dig från Guds straff om du trotsar Honom och sätter någon vid Hans sida.

”Herre! På Dig förlitar vi oss” – detta sa Ibrahim och de troende som var med honom. ”Till Dig vänder vi oss, och till Dig är återkomsten.”

”Herre! Låt oss inte bli en prövning för dem som inte tror.” Az-Zajjaj sa: Låt dem inte segra över oss, så att de tror att de har sanningen och därigenom frestas. Mujahid sa: Låt dem inte straffa oss med sina händer eller låt oss drabbas av ett straff från Dig, så att de säger: ”Om dessa hade haft sanningen skulle inte detta ha drabbat dem.” ”Och förlåt oss, vår Herre! Du är sannerligen den Allsmäktige, den Vise.”