Mūsās bön under flykten

Tafsir av shejk Abd ar-Rahman as-Saʿdi

Han lämnade staden rädd och på sin vakt, av fruktan för att de skulle döda honom. Han åkallade Allah och sade: ”Herre, rädda mig från det orättfärdiga folket!” Han hade ångrat sin synd och sin handling, som han utförde i vrede utan avsikt att döda. Deras hot mot honom var därför orättvisa och ett uttryck för deras djärvhet.

Tafsir av imam Ibn Kathir

När mannen berättade för honom att Farao och hans styre hade sammansvurit sig mot honom i denna fråga, lämnade han ensam Egypten. Hans hjärta var inte vant vid detta; han hade levt i välstånd, lyx och en framträdande ställning.

”Så han lämnade den, rädd och på sin vakt” – det vill säga att han såg sig omkring. ”Han sade: Herre, rädda mig från det orättfärdiga folket!” – det vill säga från Farao och hans rådsherrar. Det berättas att Allah, upphöjd är Han, sände en ängel till honom på en häst, som visade honom vägen. Men Allah vet bäst.

Tafsir al-Baghawi

”Så lämnade Mūsā den” – ”rädd och på sin vakt”, det vill säga i väntan på att bli förföljd. ”Han sade: Herre, rädda mig från det orättfärdiga folket!” – det vill säga de otroende. I berättelsen sägs det att Farao skickade ut män för att leta efter honom när han fick veta att Mūsā hade flytt. Han sade: ”Rid längs de vindlande stigarna, för han känner inte vägen.”